Det var först när jag satt mig på min plats i i bussen som jag såg honom.

Han satt tillsammans med sin familj. Bälte hade han på sig och såg förnöjd ut där han satt. HAN med de lite stora öronen och den markerade näsan. Lite blek kanske, men den här sommaren har ju inte varit den soligaste....

Här kommer en bild på den märkliga resenären.

Nu gick det inte längre. Min bil har gett upp och det känns väldigt jobbigt.

Men den har hoppat fram under väldigt lång tid och jag får nog vara glad att den hållt så längre som den gjort. Den blev utdömd redan för ett år sedan. Så nu är frågan om den ska få en reparation, kanske nyare motor eller få gå till de sälla bilmarkerna. Får fundera på det. När man är van att ha bil och plötsligt inte har någon blir allting väldigt jobbigt. Ska man ta bussen till soptippen med trädgårdsavfallet? Hur får man hem en säck hundmat från hundaffären? Till jobbet går ju bra, men allt det där andra kommer man inte längre åt. Skulle börja en spårkurs i september, det kan jag glömma och grytträningen går ju inte alls. Utställningarna som är inplanerade i höst.... ja får se hur det går.

Hemma gå livet sin gilla gång, som man säger. Valparna växer, äter, sover, äter, leker, sover... Ett mål valpmat per dag slinker nu ned. Det är ett ståhej runt matskålen, när alla ska stå med tassarna i maten. Men äter det gör dom och svansarna går som propellrar i rena glädjefnatt.

Jana gör längre och längre avstickare och sover nu i alla fall halva natten i min säng och andra halvan i valplådan. Om någon vecka ska dom få börja vara ute lite, om vädret tillåter.

Här kommer några nya foton. Hittar ni "linslusen". Jag kallar honom Leo.

Han är först med allt, orädd och nyfiken. Precis som en Lakelandterrier ska vara.

Dom är 126 st. Alla klor som ska klippas, varje vecka.Idag har varit pälsvårdsdag. Egentligen är varje dag pälsvårsdag, eftersom de vuxna hundarna borstas och kollas varje dag. Speciellt viktigt så här års, så man snabby hittar ev. 'ovälkomna' gäster i deras päls. Men en gång i veckan är det trimning, klovård och lite annat. Nu ska jag också börja borsts valparna. Det kan tyckas konstigt, men jag försöker att 'hantera' valparna varje dag, och borstningen är en del av det. Borstning, kamning och kloklippning ingår liksom i deras liv, Så länge dom är här. Innan dom åker ska dom ha lärt sig en hel del nyaå saker.Idag var det 5 huvuden som snabbt försvann ned i matskålen med valpmat. Hur det är med bordskicket kan ju diskuteras. Vissa står med framtassarna i maten och sätten att äta skiljer sig. Någon slickar frenetiskt, en annan suger i sig maten. Men allt försvann. Efter maten lekte dom lite med varandra och en liten tennisboll, gick en vända ut på tidningarna för att göra ifrån sig, innan hela gänget somnar i en stor hög. Så då blev det lite målning av badrummet. Snyggt? Nej, inte speciellt, det syns att en amatör varit i farten. Ojämnt och kladdigt. Ska nog ta hjälp av någon som kan hjälpa mig med hallen.

Kan inte annat än imponeras av valparna.Idag skulle killarna börja prova på valpmat.Hade gjort i ordning en liten låg plastskål med väl uppblött och mosad valpmat. En första introduktion, trodde jag. Brukar lägga en liten mosad kula på tungan och ibland får man hålla på en stund, ibland fattar dom tycke direkt. Men dom här var otroliga. Medan jag visar den ena av hanarna lite i handen, dyker de andra direkt i skålen och tar för sig själva!!!! Det var imponerande. Även om tjejen har provat lite under veckan, så har ju ingen av killarna ätit någon valpmat tidigare. Så att dom åt själva direkt imponerade på mig. Kan rekommendera Eukanuba Small Puppy, ett mycket smakfullt valpfoder, som valparna verkligen älskar. Sedan kom mamma Jana in, som efterrätt liksom. Har tagit foton, men kan inte ladda upp dom idag. Återkommer med foton.

Så har man äntligen klarat av första veckan efter semestern. Ja, det gick rätt bra. Men det ska bli skönt med några lediga dagar igen. Igår blev jag påkörd, ja bilen alltså. Jag hade precis backat ut från en parkeringplats och lagt i 1:an för att köra iväg, när jag ser i backspegeln att det backar ut en bil bakom mig. Pang! Inte tittade han i backspegeln innan han backade ut precis. Nu blev hans bil värre skadad än min och han ville inte göra någon affär av det, så vi tog i hand och så var det bra. Min bil fick inga skador, det tog i kofångaren. Så kan det gå även i den bästa av världar.

Hemma går världen sin gilla gång. Valparna har fått en större hage så att dom kan röra sig lite mer. Men än så länge gör dom inte större utflykter. Tjejen, som just nu är en aning mindre än killarna, har fått börja äta valpmat. Mums, tyckte hon. Glatt sörplar hon i sig väl uppblötta valpmatskulor. Hon viftar frenetisk på svansen samtidigt som hon girigt försöker få i sig maten. Så får hon ett par dagars försprång och kanske växer på sig lite. I den här åldern är valpar ofta ojämna i storleken, så det är inget att oroa sig över, det rättar till sig med åldern. Och som vuxna kan man inte se vem som var minst eller störst som valp.

Själv njuter jag av min nypotatis. Inte lika god som den man köper på Coop. Men det är min första egenodlade skörd och jag njuter ändå.
Vad tror ni om att ha en uppstoppad hjort i trädgården? Så den i en trädgård som jag körde förbi.

På Sundet mellan Helsingborg och Helsingör går "gässen" höga och flaggstängerna böjer sig oroande mycket i vinden. Jag arbetar nere vid hamnområdet och det blåser ordentligt och regnet piskar. Man blir inte bara blöt, man blir helt genomblöt. Det finns ett engelsk ord som heter "soaked". Det tycker jag säger allt. I går på lunchen, när jag skulle hem med bussen, öppnade sig himlen och regnet vräkte ned. Vad göra, bara att rusa vidare. Busschauffören skrattade när hon såg mig och plockade fram en gammal gardin och gav mig att torka mig på. Jag måste ha varit en syn. Med håret hängande och byxorna fastklistrade på benen, skorna genomblöta (fortfarande blöta i morse). Men så är det, hösten börjar göra sitt långsamma, men plågsamt påtagliga vandring. Så nu får vi hoppas att det fortfarande kommer en del fina dagar att njuta av.

I morgon får vi besök av Queen Elisabeth II. Nej, inte drottningen utan fartyget. Det gamla ärevördiga kryssningsfartyget. Jag har ju en förkärlek till fartyg och speciellt kryssningsfartyg. Den här fartygsdrottningen från 1967 var dåtidens största och lyxigaste. Det sas att hon var den som mest liknade Titanic. Men med dagens mått är hon inte längre störst i kryssningsligan, men vacker är hon.  

Så var man tillbaks i ekorrhjulet igen. Det gick väldigt fort att komma igång igen. Kanske för att jag redan jobbat så mycket i sommar. Har precis berättat för min chef att jag tänker "kompa" en vecka i oktober istället. Det är kul att ha något att se fram emot.

Men roligt när alla kommer tillbaks och man får höra arbetskamraters berättelser från när och fjärran. Jag som samlar på vykort får också fina vykort från mina kollegor och vänner under sommaren. Ja även från studenter ibland. Den här veckan har det kommit fina kort från Venedig, Turkiet, Gotland och Shanghai. Ja, kan man inte resa själv, så får man njuta av andras...

Valpar växer så det knakar. Nu börjar dom kunna urskilja varandra. I dag på lunchen satt två valpar mitt emot varandra med 1 knapp cm mellan sig och försökte skälla på varandra. Först kom ett litet "mmmrrr" och sedan ett "viff" Den som skällde blev så rädd. Ofta blir dom det första gångerna. Undrar var ljudet kommer ifrån. Men dom är otroligt söta när dom ska lära sig att skälla. Till helgen ska dom få byta till en lite större valplåda. Det behövs när dom börjar bli lite mer rörliga.

Nu har den Stora Ångesten kommit. Den som alltid infinner sig när man inser att semestern är slut. Man har svårt att sova. Sitter uppe till 04.00 bara för att utnyttja tiden maximalt. Om ett par dagar måste jag börja gå upp tidigt igen. Och sitta på bussen till stan fram och tillbaks flera gånger varje dag. Det är nu man inser att man inte gjort hälften av allt man trott att man skulle göra. Jo jag gjort en del, men långt ifrån allt. Och jag har saknat mina utflykter till Österlen och andra platser som jag brukar göra. Och besök hos vänner och bekanta har fått stå tillbaks den här sommaren. Men att vara hemma på semestern är inget att rekommendera. Fungerar inte alls för mig. Jag måste resa bort för att känna att jag varit ledig. Men i år har det ju funnits en en "5-stjärnig" anledning till att jag har varit hemma. Hoppas kunna resa bort någon vecka i höst istället. För nu måste jag ta tag i den stora ångesten. Nu gäller att slänga sommarens mysiga klädstil och dyka i garderoben efter lite jobbkläder. Suck! Men först ska jag äta pannbiff med egenodlad lök och egenodlad potatis. Och till efterrätt en paj av nektariner med lite vispgrädde! (nej jag vet, men det är gott) Mums!!