Just nu sprider sig influensan över landet. Själv skall jag vaccinera mig i morgon. Men en mycket allvarligare sjukdom, som du dessutom inte kan vaccinera dig emot, lurar alltid bakom nästa hörn. Det är avundsjukan.  Vi som är aktiva inom hunderiet vet att det förekommer mycket skitsnack. 
En väninna till mig föder upp en sällskaphundsras, ingen stor ras men ganska populär. I rasen finns en ögonsjukdom, så man ögonlyser avelsdjur. Efter 20 års uppfödning fick min väninna en valp som fick ögonsjukdomen, den första med diagnos i hennes uppfödning. Föräldradjuren som inte var släkt, var ögonlysta men uppenbarligen anlagsbärare. Och nu började en häxjakt på min väninna, där andra uppfödare i rasen spred osanna rykten om hennes uppfödning. Varför? Ja, varför tar andra uppfödare parti och lägger sig i en uppfödning som man inte har med att göra. Min väninna är förstås besviken och känner sig lurad av personer som hon räknade som sina vänner. Varför är det så viktigt för människor att trampa på varandra? Det sägs  att små barn är elaka mot varandra. I det fallet är vuxna inte ett dugg bättre! Så kan det gå det om man har en framgångsrik uppfödning.
 

Glöm för all del inte att vaccinera dig, och dina hundar, mot det som det går att vaccinera sig mot! Mot avundsjukan finns inget vaccin....

Tänk om man kunde göra allt man ville i livet. En sak som jag tänker på ibland är val av arbete. Många blir det dom alltid ville bli, andra halkar in på något, som jag. En del vet inte alls vad dom vill göra och några kanske inte vill göra något...  I alla fall lämnas ofta inte utrymme för att byta. Vilket är lite konstigt. Hur ska man veta när man är 15 vad man vill göra med resten av sitt liv. Men när man är 40, eller kanske 50, då vet man precis vad man skulle vilja göra. Då är det så dags. Man har kanske lång utbildning, skaffat familj och hus. Är kanske inte längre lika flyttbar. Man har kanske ett arbete som man trivs med, men vill få ut något mer i livet. Nu vet jag precis vad jag skulle satsat på, inte alls det jag ville när jag var 15. Alltså borde man kunna vänta med att bestämma sig tills man fått lite livserfarenhet. Så är det med många saker i livet, även inom hunderiet. Man behöver erfarenhet och den kommer med tiden....!

För en tid sedan träffade jag en ung dam som just haft sin första kull, av en populär ras. Hon var enligt henne själv synnerligen kompetent att föda upp just den här rasen. Hon hade haft rasen 6 månader, då hon fått överta en 2-årig tik. Naturligtvis skulle hon ha en valpkull!

Den unga damen hade ett självförtroende som långt översteg hennes kompetens, gällande rasen ifråga. Från min horisont hade hon ingen erfarenhet alls och saknade dessutom koderna till "vett och etikett" inom hundvärlden. Om några år kommer hon att kunna se tillbaks på sin första valpkull och förhoppningsvis förstå hur lite hon egentligen visste. Man kan inte vara expert från början. Erfarenhet kommer med tiden.

Nu undrar jag vem min väckarklocka har allierat sig med i kampen om att väcka mig på morgonen. För i morse hände något konstigt. När jag vaknade visade klockradion på 9. Suck!. Lite svårt att hinna till jobbet i tid då. Och Stanley sov gott under täcket vid fotändan.  Bara att gå morgonpromenad. Men när jag kom ut var det så mörkt och så såg jag små barn släpa fötterna efter sig, på väg till skolan. Börjar dom skolan så sent? Så jag började bli lite misstänksam. Väl hemma igen kollade jag köksklockan, som visade på halv 8. Väckarklockan hade lurat mig...!! Och det var ju lite skönt, även om jag fortfarande inte vet hur det gick till. Det kanske är modellen, ställa fram klockan ett par timmar.....

Gammal bild - men fortfarande akuell...full fart i snösvängen!

Det är ett elände att vara ledig. Eller egentligen är det inte ledigheten
som är problemet, utan dagarna efter. Man skulle behöva en veckas inskolning. För det finns väl inget mer förvirrat än när man kommer tillbaks till jobbet. Man har glömt alla lösenord, det till datorn, e-posten och så alla olika program som kräver sina. Och så denna katastrofala trötthet, från utsvävningar under en längre tid. Sena kvällar (Facebook halva natten…), sent uppe (försökte få Stanley att sova till 07…), hektiskt  leverne. (Långa promenader och Tv-tittande). Nej, tyvärr har jag inte så mycket att skylla på.   

I morse vaknade jag kl 08. Och det var ju lite sent.. Det är inte riktigt sant, för jag vaknade till vid 6-tiden, men det går absolut inte. Så länge klockradion visar något med 6 eller tidigare, går ögonen ihop direkt.  Det är tur för mig att Stanley är så hungrig, för till slut står han på golvet och skäller…”Vakna nu hörru, jag vill ha maaaat!”. Då är det bara att masa sig upp och gå på en uppiggande(hm..) promenad.

Facebook kan vara som ett gift för många, andra vill inte alls vara med. Själv är jag lite restriktiv och försöker hålla mig till personer som jag faktiskt känner. Inte ladda ned alla, för att ha 2000 vänner. Hur kul kan det var egentligen?  Inte heller har jag laddat ned den på mobilen, för att alltid ha koll. Nej, så intresserad är jag inte.  Men genom Facebook har jag hittat några gamla vänner från förr… Himla roligt att åter ta upp kontakten med barndomsvänner, arbetskamrater, och förstås uppfödare och hundvänner från världens alla hörn.  Så med lite sunt förnuft tror jag att man kan ha rätt kul på nätet, men nätterna kan bli långa på chatten….konstigt att man är trött….

Klockan var strax före 12 och jag satt och läste när det plötsligt lät boom, boom.... Först trodde jag att det var med pannan. Att den till slut hade fått totalt fnatt. Men ljudet fortsatte, boom, boom, boom..... Det tog en stund innan jag förstod att det kom utifrån. Dom skjuter salut någonstans. Danmark kanske, det brukar höras rätt tydligt. Kollade på internet och då förstod jag varför. Danmark hade fått kunglig tillökning, tvillingar. Klart att dom skjuter salut. Skönt att det inte var pannan.
Annars har det varit en regnig och trist dag. Det regnade och regnade,  snön sjönk undan och så blev det halt igen.
Så varvat med blöta promenader blev det mest aktiviteter inomhus, som städning, trimning, träning och läsning. Bara en skön dag, helt enkelt.

Idag gick hundarna och jag på en riktig workout-promenad. Först några km på plogade gångbanor, sedan ned till Råån och pulsade fram på oplogade skogsstigar. Det tar på krafterna att pulsa i djup snö. 

Har köpt en ny ljudbok, som jag lyssnade på under promenaden. 

Promenaden tog nästan 2 timmar och sedan var vi ganska trötta alla tre. Träning var det...! Har bestämt att träna mer och äta bättre. Måste försöka komma i bikinin i sommar...:)) Det går bra, men det har ju inte gått så många dagar. Nu är det grönsaker på längden och tvären, fullkornspasta, fullkornsbröd,...ja, ni fattar. Svårast är det att sluta med socker. Men jag har små körsbärstomater i kylen som jag tar som "snacks" när suget kommer. Det är fräsht och gott!

Läser du jobbmail när du är ledig? Man ska inte behöva det, men jag gör det. Har till och med fått åka in och jobba 2 dagar. Varje dag kommer mail från mina arbetskollegor med önskemål om saker dom ska fixas.
Nej, 2011 skall bli året då jag skall säga ifrån!

Snö, snö... mer snö. Det gick inte att öppna ytterdörren i morse, utan jag fick trycka upp dörren med kraft. Jag är ju ingen vän av snö och har verkligen fått mitt tålamod prövat den här vintern.

    Stanley försöker ta sig fram genom den djupa snön.
  Ingen har gått här, härligt att vara först....  

Men om man nu måste ha snö, så tycker jag att det är lite häftigt att vara först. Ni vet när allt bara är vitt och ingen har gått där förut, det gillar jag. Så var det i morse. Inte ett spår någonstans, inte ens ett "någon-har-varit-ute-med-hunden-spår" fast klockan var över 8. Och vi fick verkligen pulsa fram. Sprang lite över fältet, men snön var djup och det tog inte många steg förrän jag var rejält trött. Och efter en timmes promenad kändes det som en riktig work-out. Hundarna åkte in i duschen direkt. Dom gillar att stå i det ljumma vattnet, så att all snö som fastnat i pälsen försvinner. Efter att ha blivit ordenligt torkade for dom rundor i lägenheten, fulla av bus.....

GRATTIS till Karin, kennel Shimmerlake's som fått  4 st Lakelandvalpar, efter SEUCH Checkpoint Why Worry.

Tackade killen som körde undan snön och sandade. Han blev glad att någon uppmärksammade honom och tackade honom för hans arbete. "Ja, det kom rätt mycket", sa han. Det hade kommit ny snö under natten och jag blev väldigt förvånad när jag öppnade ytterdörren För med de senaste dagarnas plusgrader hade snötäcket sakta börjat sjunka undan. Men hundarna gillar nysnö, dom snusar och frustar. Undrar vad det är dom gillar, bara det där vita fluffiga? Men roligt har dom när dom far rundor och leker på fälten. Själv pulsar jag bara omkring i en stor cirkel... runt, runt. Hundarna som ibland stannar upp för att nosa på något kommer sedan i full fart. Kanske ett kex eller en klapp innan dom far iväg ut igen. Så ibland kallar jag in dom med den nya visselpipan. Stanley har direkt satt ihop visselpipan med mat. Det är ett säkert koncept som fungerar på honom.

Stanley är så inrutad på sina mattider att dom, fortfarande efter ett år, inte går att rubba. En dag gav jag mina hundar mat tidigare, för att det var något jag skulle göra. Nu fick dom mat ungefär en timme för tidigt. Men jag blev inte så försenad som jag trodde och var hemma igen strax efter normal tid. Då stod Stanley vid diskbänken i köket och viftade uppfordrande. Han skulle ha sin mat! Är han så inställd på mat vid den här tiden, att han reagerar även om han har fått mat? Eller sätter han ihop min hemkomst med mat? Men jag kommer hem flera gånger under en dag, på olika tider, Så vad rör sig i hjärnan på en hungrig hund? Ja, det tål att funderas på.

GRATTIS! till Annelie, kennel Brackets, som igår fick 9 st (!!!) dvärgschnauzervalpar. En makalös kull. Lycka till!