Hundtanter är ett släkte för sig! Eller så är det bara bittra, ensamma människor utan ett liv. Oj, nu trampade jag kanske på någons tå? Eventuellt min egen, faktiskt. Men en del är ju lite speciella. Eftersom mina två valpar Sudden och Zizi behöver träna att möta hundar och människor frågar jag ofta folk vi möter om dom kan hälsa på valpen. Och frågar på längre avstånd hundägare om valpen i fråga får hälsa på deras hund. I regel inga problem. Men ikväll kom det en beskäftig dam med en klippt dvärghund. Jag frågade på håll om min valp fick hälsa. Då börjar damen hålla en föreläsning för mig om att det var hennes (bortskämda?!) hanhund som skulle bestämma det. Det var minsann inget man bara kunde utgå ifrån..osv. Jag gick bara rakt förbi dom, utan en blick. Orkar inte diskutera med snusförnäma tanter, som tycker att deras små telningar ska få bestämma i deras liv. Orkar inte berätta att jag förmodligen har mer än 40års längre erfarenhet än hon, när det gäller hundar. Men dom ser ju bara mig någon enstaka gång och vet inte att jag har fler hundar. Har märkt att hundar i sta'n inte alls bryr sig om mötande hundar och därför är det bra att träna där.

Vi ska få en "hundmentor", en snäll och trygg hund, att gå promenader med. Nej, det kanske man inte behöver. Men det finns så många "idiothundar" i Bårslöv och jag vill inte att någon av valparna ska bli skrämd. Alltså går vi med lugn och positiv hund som är van att hälsa på allt och alla.

Ska vara på personalkonferens i två dagar. Meningslöst när man har mycket administration på jobbet som måste fixas. Troligen blir det att jobba en del i helgen istället. Vi ska vara på ett slott mellan Helsingborg och Landskrona. Inte så långt för mig, som då hinner åka hem på lunchen. Har hyrt en bil för att klara det, men det ska nog gå bra. Jag har fått dispens från konferensen i två år, men i år var jag tvungen att hänga med. Suck! Trist ibland för mig som administratör att sitta och lyssna på planer om framtida forskningsprojekt och långsiktiga strategier. (gäsp..) Men måste man, så måste man.
Då tänker ni att det brukar i alla fall vara god mat på konferensställen. Jo, det brukar det. Men nu fick jag ju avstå från både luncher och middagen, till förmån för min familj. Kan säkert slänga ihop något gott till oss här hemma. Med lite tur hinner jag kanske ta en tur till skogen på kvällen, när jag nu har tillgång till bil. Det blir säkert bra.

"Ibland räcker armarna inte till", heter det i visan. Här verkar det som om korgen inte räckte till Zizi.