Det här med att flyga är ju trist på många sätt. Efter närmare en vecka har jag fortfarande "klick" i öronen efter flygturen. När man flög i min ungdom, delade flygvärdinnorna ut karameller och tuggummin. Så att man hade något att tugga på vid landning. Då slog det alltid helt lock. Man hörde inget på dagar. Nu har man lite lock en stund och så "klick" några dagar.

Hörde ni om de som ska åka till Mars om några år? Det tar 6 månader att komma dit. Snacka om flygtur!! Det värsta är att idagsläget finns inte något sätt att återvända till Jorden. "One-way ticket" liksom! Lämna allt, familj och vänner för att aldrig med återkomma. Allt för forskningen, sitt namn i historieboken.
Nej, jag ska inte åka till Mars. Det är giftigt på Mars, man måste vara inomhus, i nedgrävda baracker. Vad händer när dom tröttnar, blir osams eller får frispel på tristessen? Nej fy, tror inte man ens kan tänka sig hur det skulle vara att vara instängd under jord för resten av sitt liv.

Själv lever jag ute i solen med min fyra hundar, eller kanske snarare 2,75. Halva gänget är ju så små. Jag älskar att kunna vara utomhus och kunna njuta av sol och värme.

Zizi och jag har tränat. Åkt buss, gått på sta'n, varit inne i butiker. Hon är fantastiskt duktig. Imponerande lättlärd. Sudden får också träna.

Igår kväll fick vi åka med grannen till Bruce skog, ett naturreservat i utkanten av Helsingborg. Underbar omväxlande natur. Många trevliga spår att välja. Bokskog eller fält, bara att välja. Vid fågelsjön lyfte en häger och seglade över oss. Mäktiga fåglar.

Dagens bild är Zizi på språng.