Värsta skitvädret!!! Blåst, regn och inget trevligt alls. Men ut måste man.
I går var jag på en introträff om en handlerkurs som jag anmält till. Här i Bårslöv, kan det bli bättre? Jag tar cykeln tänkte jag och hade en halvtimne på mig. Måste bara vara rakt fram, någon km bort Men det var det inte alls och trött blev ju jag. Så sista biten ut på landsvägen fick jag gå med cykeln. Kom fram helt slut. Intressant info. Kul att träffa trevliga hundvänner. Och idag skulle jag börja handlerkurs. Eftersom det gällde handling så var det jag som skulle gå på kurs, inte hunden. Jag valde Bonnie som är lätt att visa. Kursen börjar tidigt, så jag fick smita från jobbet. Tänkte ta bussen den här gången. Det är 4 hållplatser kanske. Men den bussen som kom gick såklart ett annan väg och passerade inte där jag ville av. Så vi fick gå en km tillbaks. Hade väl peecis kommit in i hallen när himlen öppnade sig. Det vräkte ned och smattrande öronbedövande på aluminiumtaket. Vi var ca 10 st på kursen, med väldigt olika raser. Allt ifrån stora Sennehundar till chihuahuor. Var och en fick individuell 'kritik' och man tittade, lyssnade och lärde. Fast det är svårt att lära om invanda beteenden. Det märkte vi alla. Det blir lätt att man gör som man brukar. Jag fick veta att jag går för fort och tittar för mycket på hunden. Då tittar Bonnie på mig (för att få godis) och så glömmer hon att trava ordentligt. Men med några handfasta tips så blev det bättre. Så nu vet jag vad vi ska träna på under veckan.
Så var det tänkt att Zizi skulle få gå på ringträning lite senare i kväll. Men med tanke på vädret och avståndet släppte jag den tanken. Ni ser det framför er eller hur? Jag på cykeln och Zizi i cykelkorgen! Haha, ni som träffat Zizi förstår det orimliga. Vi skulle väl inte komma runt kvarteret innan hon krånglat sig ur den. Så det får vara. Hon ska börja valpkurs om ett par veckor. Måste fixa (eller låna) en bil. Det inser jag ju, för det här går inte. Man kan inte cykla genom livet. Och jag har stor respekt för alla som inte har bil, men klarar sig ändå. Det kan inte jag, bara att konstatera.