Livet är en schlager, eller en potatis. Det är lite olika. Idag blev det potatis helt klart. Skulle åka till Lund i tjänsten på eftermiddagen. Tänkte att det tar sådan tid med tågen så jag hyr en elbil. Är ju med i en elbilspool. Sagt och gkort elbil bokad. Tur och retur Lund är ca 8 mil. En elbil ska gå 15-17 mil. Min stod på 12 mil när jag startade. Sedan räknar den ned och visar hur långt du kan köra på den laddning som finns. Stängde radio, AC och allt som tar laddning. Satte farthållaren på rekommenderade 90 km. När jag var framme i Lund stod det 4,1 mil kvar. Hm! Det går ju inte. Hittade på nätet att det fanns laddare i närheten. Då stod det 3,8. Ställde bilen på laddning och gick till närbelagna Satchmo's hundaffär. Där strosade jag runt och tittade på allt. Handlade lite. Tillbaka hos bilen igen visade den  4.1 Fick köra försiktigt på motorvägen men insåg snart att mer laddning behövdes. Laddstation i Löddeköpinge. Ok, men laddaren fungerade inte för den vara special till Teslabilar. Då kom en kille som visade sig jobba på Nissan (bilmärket) Mycket hjälpsam!! Ringde kollegor och frågade, rusade runt på flera ställen. Nej Skåne har inget väl utbyggt elnät. Kom en norrman med en Tesla, en otroligt lyxig elbil. Han berättade att Norge är föregångsland och har ett väl utbyggt nät för elbilar. Hans bil gick 50 mil på en laddning, även i full fart. 8 års garanti på batteriet. Men den kostar ett halvt hus. Han fulladdade sin bil medan vi stod och pratade, 15 min kanske. Jaja, det hjälpte ju inte mig. Fick till slut hjälp av en mack att dra en elkabel. Sedan fick jag sitta på det intilliggande hotellet och fika ett par timmar. Sedan körde jag lååååångsamt vidare och valde gamla vägen (kustvägen) för att kunna köra långsamt och spara batteri. När jag till slut efter många timmar närmade mig Helsinborg och var i höjd med Råå, slog mätaren över till 0 km kvar. Det var bara att hålla tummarna. Det gick bra, men tog 4 ggr längre än tåget. Nej, ingen mer elbil utanför stan. Vad hade hänt om den bara stannat på E6??

Nu blir det långpromenader med hundarna. Även om jag fick kalla in en granne som fick släppa ut dom. Det räcker ju inte att gå i trädgården. Men alla fick rusa lösa på ängen på lunchen. Dom jagade varann och hade jättekul. Nu ska vi gå en sväng i mörkret.

Min elbil. Vi är är inte riktigt kompisar längre....men som en parentes så ringde jag elbilsbolaget och sa att jag vägrade betala. Och efter att ha berättat min "story" så lovade dom att kreditera hyran av elbilen. Alltid något!

   Andra delen på handlerkursen. Roligt, men inte så lätt. Måste träna mycket. Bonnie är FÖR glad. Hon studsar mest omkring och viftar frenetiskt på svansen. Vi fick lära oss olika sätt att stanna och ställa upp fritt. Man tycker att man kan, eller i alla fall borde kunna efter massor av år i ringarna, men roligtatt märka att man kan bli ännu bättre. Hemma på träningen ser det bra ut, men på  kursen går det mestaåt pipsvängen. Starta, gå, stanna. Man ska få det att se snyggt ut, med "flow". Ett bra sätt är att titta på handlers på utställningar. Hur gör dom? Nu när man får konstruktiv kritik, så trillar 25-öringarna ned, en efter en. Kontakt, balans, tempo. Låter ju lätt, men mycket svårare att få till när man väl ska praktisera det själv. Mycket hemläxa till nästa gång. Tar nog med Kevin nästa gång. Han är inte så hysteriskt viftande hela tiden. Här är det ju handlern som tränar. Jag ska lära mig verktygen och kunna applicera det på vilken hund som helst. Sedan ska det bli spännande att se om det kommer att fungera när man kommer på utställning.

Ibland funderar jag över hur "flata" (läs mesiga) folk egentligen är. På bussen står man hellre i 20 min än säger till en dryg unge att flytta sin väska, eller ta ned fötterna från en tom stol. Det är väl bara att säga till, tycker jag. Eller alla hundägare som står och glor ut i tomma intet för att en hund vill nosa på en fläck i 10 min. Det skulle aldrig hända i min värld, något av det. Mina hundar bestämmer inte över mig på våra promenader. Det är till att gå fint vid sidan, tills jag säger "varsågod!". Då får dom gå och nosa, kissa eller vad dom behöver. Vi rör oss samtidigt framåt. Kevin stannar aldrig och pinkar på alla träd, det hinner han inte, då får han göra det i farten i så fall. Vi går normalt i rask promenadtakt, i koppel eller lösa på ängarna. Att stå och vänta på en hund som nosar, nej tack! Det där att man måste låta dom "läsa tidningen" är lika dumt som det låter. Hunden stannar, nosar, pinkar för att den tillåts göra det. Men det går alldeles utmärkt att ta kommandot över hunden och gå därifrån. Jag försöker GÅ promenader när vi är ute, det är viktigt att dom får röra på sig. Helst lösa, minst en gång per dag. Då kan man träna inkallning under tiden, vilket alltid är aktuellt. Även om hunden kan komma på inkallning så är det bra att träna på det. En "dvärghundsdam" berättade för mig att hennes uppfödare lärt henne att hunden måste pinka minst 13 gånger på en promenad innan den var "färdigpinkad". Det är ju precis lika korkat som det låter, vilket jag upplyste damen om. Hon såg mycket förnärmad ut när jag förklarade att hunden pinkade på varje träd för att hon lät honom göra det. Om hon lät honom pinka 1 gång eller 25 gånger spelar ingen roll. Hon trodde mig säkert inte. Hennes uppfödare har säkert (hoppas jag) sagt detta till sina valpköpare för att att få dom att gå lite längre än runt kvarteret. Något som kan vara svårt med dvärghundstanter. Dom tycker att det är roligare att stå och skvallra i ett hörn av gångbanan istället för att gå. Förklaringen är att hhunden pinkar 1 gång för att den är kissnödig, resten av gångerna är bara "markeringar" (kilroy was here, typ...) vilket ju är helt orelevant och därför går att avstyra. Jag kan informera om att även tikar pinkar på träd och stolpar ibland, särskilt i samband med löpperiod. Då är dom ranghöga och letar efter en partner. Då måste man märkas vilket enklast görs genom att pinka på andras "revir".

Så här kan det se ut när jag är på utställning. Nu på min handlerkurs får jag lära mig lite andra metoder. Inte titta ned på hunden, rak i ryggen, hålla in armen mot kroppen, så att hunden går närmare. Det ska bli kul att se om jag kan kunna göra bättre ifrån mig.

Susanne