Tårarna sprutade när ännu ett mycket känslosant avsnitt av Jills veranda var slut. Där Jill och sångaren Magnus Carlsson (Weeping Willows) av en händelse träffar på  hemlöse Doug, som sitte på en bänk och spelar den mest underbara musik. Titta på det här klippet, så förstår ni. Titta på hela programmet på reprisen eller länken från Play (SR TV1.) Magiskt!

http://www.svtplay.se/klipp/1868917/motet-som-skakade-om-magnus-och-jill

och

http://www.svtplay.se/video/1868373/del-6-av-6-magnus-carlson

Har jag berättat att vi har en forskare hos oss en tid. En militär från ett grannland som forskar i strategisk kommunikation. Väldigt intressant. Så många spännande berättelser från när och fjärran. Nu också intressant att höra jämförelser om hur Sverige och andra länder uppfattar oroligheterna i Ukraina. Eller vad dom vill att vi ska uppfatta kanske snarare. Information kan vara ett spel, man kan ge viss information men undanhållan annan. Något land är med i Nato, några andra inte. Man ska tänka på vad man skriver på bloggar, så jag ska inte gå in mer på det. Men man ska kanske inte tro all man hör och läser, om jag säger så.

Vi har haft många pojkar på besök de senaste dagarna, något som Kevin inte är så förtjust över. Men han är ju lugn och snäll, så det går bra. Förra veckan var ju Visse här. Idag kom Rufus på besök. På fredag kommer Svante. Han ska bo över hos oss, så det ska bli spännande. Han är en cool kille, släkt med Stanley förstås, så det går nog bra.

Tur att jag har en mer eller mindre döv granntant. För min stekpanna tycker att vi behöver testa brandvarnaren minst ett par gånger i veckan. Det blir ett jä..la liv, rent ut sagt. Och så ska man snabbt få fram kökspallen, och upp i värsta piiiiipet, så öronen håller på att trilla av. Lugnt vrida brandvarnaren ett halvt varv , plocka ned den och ta ur batteriet,. Puh! det brukar nog ta ca 15-20 sekunder i alla fall. Sedan kan vi fortsätta med middagen. Ja, det är inte så att jag vidbränner min middag, utan bara en känslig brandvarnare. Ok, plattorna på spisen har väl sett bättre dagar, så dom sotar nog lite det ska erkännas.

Hämnden är ljuv, tycker Kevin. Han har nu tagit patent på ett märgben, som Bonnie inte får gå i närheten av. Hon kråmar sig och gör sig till, men icke. Får inte jag, så får inte du, verkar han tycka. Det har han helt rätt i. Bonnie har ett eget märgben, men Kevins ben är förstås roligare. Så är det ju bara.

Idag fick jag nästan frispel på mitt jobb. Bara för att lärare och andra bara förutsätter att jag ska "fixa" med allt. Att jag beställer saker är ju en sak, men att hämta och fixa en annan. Tycker ibland att någon annan kan hjälpa till, men det verkar inte så. Dom har inte tid, säger dom. Men vem har det, inte jag heller. Så idag skulle vi ha semlor och fika på eftermiddagen. Jag var sen iväg på lunch, så jag försökte få någon annan att hämta upp semlorna. Nej, ingen kunde. Då bestämde jag att bara strunta i allt och åka hem. Dom får väl fixa sitt fika själva, typ.... Men efter en lunchrunda med hundarna hade jag lugnat ned mig. Så dom fick sina semlor hämtade, sitt kaffe kokat och dukat. Jag är ju bara för snäll!

Har idag fått en rolig nyhet. En nyhet jag längtat efter och som gör mig så glad! Riktigt HAPPY faktiskt!Därför gör vi nu om i planeringarna lite igen och kommer kanske inte ut i ringarna alls i år. Eller i alla fall inte förrän senare i höst. Tror att vi först ska ut på en annorlunda resa. Kanske, det beror lite på vad som händer framöver. Återkommer om en del spännande nyheter senare. Lite ska ni väl ha att fundera på, haha.

Trots ett lite kyligare bakslag i vädret har vi fortfarande vår i söder. Snödroppar och krokus slåss nu om utrymmet i rabatten. Dom är så välkomna.  

Så har Visse åkte hem och lugnet återkom i hemmet. Njae, inte helt, eftersom Kevin fortfarande tror att han är störst, bäst och vackrast. Jo, det är han ju så klart, men det gör inte att han har någon chans på Bonnie. Hon talar tydligt om att "Du rör inte mig!!!!", visar hela tandgarnityret och jagar honom igenom lägenheten. Men det hindrar inte Kevin, han viftar bara på svansen, lägger huvudet på sned och gör sig så inställsam han bara kan. Jo, det går över och i morgon kommer han säkert att vara lugnare.

Så nu kommer 9 veckor att snigla sig fram. Tänk 1 maj, det låter väldigt långt borta. Så nu gäller det att glömma och gå vidare. Inte titta efter "tecken", bara låta veckorna ha sin gång, annars blir det en plåga. Så nu håller vi bara tummar och tassar här hemma och så kommer jag inte nämna det här i bloggen på ett tag.

Efter några timmar på jobbet med sortering och arkivering har hundarna och jag mest slappat. Några promenader i regnet och så har dom gått i trädgården Och visst fasen kom grannen med sin spets, som absolut skulle fram till vårt staket och sätta sig. Suck! Jaja, hon plockade i alla fall upp. Men hon ägnar inte oss en blick, trots att jag stod innan för staketet. Och hälsar gör hon aldrig. Men det är hennes problem. Jag tycker gott att man kan hälsa på grannar och andra hundägare.

Nu måste jag ta tag i min träning igen, men egen alltså. Har slöat länge nog och säkert gått upp några onödiga kilon. Det går inte. In med mer frukt och grönt och mer konditionsträning. För att bara gå med hundarna räcker inte. Så nu får jag sätta fart under våren.

Det är jobbigt att vara uppvaktande kavaljer, så Kevin somnade i kökssoffan.

Det där med ha två hanhundar och en höglöpande tik hemma kan ha sina rutiga problem. Kan väl säga att i natt var Kevin till salu billigt. Puh! Han pep och gnisslade hela natten. Han sov säkert lite ibland också, men det där pipandet var lite störande. Visse däremot sover som en stock, tyst och snäll. Han är cool. Och Bonnie sov i sängen, under täcket. Killarna fick sova i var sin komposthage, en på var sida om sängen. Det blir bara så i två nätter och är en säkerhetsåtgärd.

En av mina grannar tror säkert att hundarna bara rastas i trädgården. Nästan varje gång någon av hundar går ut i trädgården, så nog går hon och hennes spets precis förbi. Och så skälls det  från båda håll. Vi har bara helt olika tider. Hundarna är ute på många promenader, både några kortare på någon halvtimme och en långpromenad. Ibland kan det blir bus och lek på ängen, någon gång går vi i skogen och så vidare. Så vad grannen ser är inte hela sanningen. Jag trampar runt många timmar varje dag, under mina hundpromenader. Inte underligt att man är trött på kvällarna. Eller beror det inte på det?

Igår kväll, efter Skavlan, tänkte jag trimma en halvtimme, tills nästa program började. Kevin hade ju varit borta några dagar och var nybadad och fin. Men lite puts behövs alltid. Och där satt jag i lugn och ro och trimmade lite här och lite där. När jag sedan tittade till på klockan var hon 01.30 Hoppsan! Tiden går så fort när man har roligt. TVn hade vid det laget stängt av sig själv. Och det var bara att gå och lägga sig. Tur att det var lördag.

Den här fina valplådan tillverkas av en uppfödare i Danmark. Har nu beställt en åt Bonnie.

    Tog ledigt från jobbet på eftermiddagen. Tyckte att jag var värd det. Det tyckte min chef också, så jag fick ta eftermiddagen "off work". Efter en lunchpromenad med Visse och Bonnie bestämde jag mig för att åka till Tropikariet. Det var längesedan jag var där. Sagt och gjort, hundarna fick åka med förstås. Dom hänger med på allt. Roligare att sitta i bilen och titta på vad som händer än att vara hemma. Tropikariet är intressant och ni som bor i Skåne ska absolut åka dit någon gång. Gärna med barn eller barnbarn. Först gick jag till hajarna. Stort och fint akvarium till dom med korallrev. Om det var 4 eller 5 meterstora revhajar och en hel massa roliga fiskar. Olika stora, olika form och många olika färger. Rätt som det var kom det ned en dykare i vattnet och började göra fint bland korallerna i revet. Där blev man ju kvar ett tag, för det händer så mycket. Även ett par så kallade "klappdammar". Låter skumt, men det är krabbor som man kan klappa och fiskar som suger på händerna om man stoppar ned händerna. Kittlade skönt. Sedan upp till Madagaskar och nattaktiva djur, skit där får man inte vara mörkrädd. Det hoppar apor mellan grenarna i taket, fladdermöss och annat otäckt, snabbt förbi där. Så kom man till Afrika och Sydamerika. Mer apor, pyttesmå tamariner som sitter alldeles intill och tittar på en och leguaner, krokodiler, stora ormar, skorpioner, rockor, fanns där var det tomt i deras damm. "Dom fick vi tyvärr avl...eh..flytta till en annan djurpark", sa en skötare när jag frågade efter dom. Hm, har vi inte hört det förut? Några råttor och fåglar hoppade också runt i samma lokal. Så kom man in i ett rum med lemurer, dom är söta. Dom satt på grenar alldeles ovanför och tittade med stora ögon på en. Men lär vara nyfikna och ibland komma fram. Och i caféet fanns en savann med ursöta surikater. Puh! mycket intryck på en gång.

Dags att köra in på nästa gata, till Lakritsfabriken. Där blev det provsmakning förstås och sedan en fika med en Latte och en choklad/lakritstryffel. Skönt att sitta ned, titta ut över livet utanför och bara ta det lugnt en stund.

Sedan hämtade vi Kevin, så nu är det inte alls lugnt längre. Han blev synnerligen upprörd över att Bonnie inte längre var intresserad av hans inviter och att Visse numera var "herre på täppan" hemma hos oss. Bonnie visade klart och tydligt att hon inte är intresserad av några flörtar från honom, "too late", tyckte hon. Men han har väldigt svårt att ta ett nej, så han fortsätter enträget sitt uppvaktande. Därför får nu Kevin sitta med mig i soffan, så att han inte hittar på något fuffens. Visse tar det hela med ro och bryr sig inte och Kevin lugnar nog snart ned sig.

Funderar på om jag ska TV-fritt ikväll och läsa lite tidningar som kommit under veckan istället. Vi får se, eller så blir det läshörna i morgon.

Trevlig helg!

En lemur och en tamarin -  en revjhaj och en fika.

Om ni inte såg det otroligt känslosamma och fina mötet mellan Jill Johnsson och Kristian Gidlund i gårdagens Jills veranda, så måste ni se reprisen (eller titta på Play). Jills veranda är för den delen att otroligt bra program, som inte bara innehåller mycket bra musik utan också resor genom USA. Främst runt och omkring Nashville där Jill har sitt hus. Men möten med musiker, fantastiska interiörer, ja ett intressant program helt enkelt.

Efter programmet funderade jag över tillfälligheter i livet. Saker som är "nära ögat" men ändå inte tillräckligt nära, den gången. Som t.ex när min man reste från Stockholm till Kristianstad med flyg. På den tiden vi bodde strax intill flygplatsen, strax utanför Kristianstad. På kvällen framför TVn ser vi hur samma plan på returresan till Stockholm kraschade i närheten av Bromma. Han var chockad i flera dagar efter det. Och den mycket goda vännen som reste från Stockholm till Tallin på en konferens och hur han ser på TVn på hotellet att färjan som han just kommit med, Estonia, på sin returresa till Stockholm råkade ut för storm och sjönk. Något de flesta av oss minns. Vår vän flög hem, helskinnad kan jag säga. Men han mådde dåligt länge efteråt. Själv åkte jag färja till England bara 2 dagar efter Estonia katastrofen. Det var väldigt tryckt stämning ombord. Men nog bland det säkraste man kunde göra just då. Säkerheten var enorm. Tänk så "nära ögat" det kan vara ibland...

För att nu prata om något annat...
Eftersom man inte får knappa på sin mobil under färd längre måste man ju hitta på något annat när man är på resande fot. Haha, så ni trodde kanske att jag sms:ar och kör bil samtidigt. Jo, det har faktiskt hänt. Men nu är det slut på sådant, så vad gör man istället. Igår var jag, som jag nämt i Lund, en resa som tar ca en timme, mest på motorvägen E6. Eftersom jag kör lugnt och försiktigt så ligger jag till höger och alla andra till vänster, om ni förstår. Och då kan man hålla lite koll på vilka bilmärken som kör förbi. Nu har vi ju redan lärt oss att Audi, BMW och Mercedes körs som av biltjuvar i vänsterfilen, så det är ju inget nytt. Men om man räknar lite under en halvtimme eller så. Då kom jag fram till att var 3:e bil (på ett ungefär) var en Audi eller en Volvo. Volkswagen ligger också bra till, likaså Ford och Opel.

Så idag , när jag var på det stora stora köpcentret Väla, gjorde jag ett nytt bilräkningstest. Gick på en gångbana över en parkering med bilar på båda sidor, totalt 16 bilar. Av dessa var 4 st Audi, 3 st Volvo, 2 st Ford, 2 st Opel, 2 st VW´och resten var Toyota, Nissan, Kia. Så även här stämde min tes. Audi är en populär bil. Men, det vill jag inte ha någon i alla fall..

Vilket gjorde att jag kom på sak som hände på lunchen. Det har varit väldig dimma i idag. Och när man kör från stan hem till mig, kör man av strax innan E6, Först under påfarten och sedan över E6 och det som ska mot Stockholm och Göteborg kör en skarp kurva till höger och jag rakt fram. Det är 70 km på just den biten. Men det kommer en bil och vräker sig om mig på högersidan och det var inte i 70, kan jag säga. Han ska mot Stockholm och är inte medveten om att kurvan är ganska skarp. Så i hans fart fick han snabbt problem och var väldigt nära dikeskanten kan jag säga. Varför tror dom som har en (ja, ni gissade helt rätt, en Mercedes) att hastighetsgränser inte gäller dom. Det finns så klart en anledning till att farten sänkts på sträckan, t.ex en skarp kurva.... When do the ever learn....?

Hundarna åkte med till Väla och så kunde vi gå en liten tur i Bruce skog, som vi ändå skulle åka förbi på vägen. Sedan blev det klippning av mig och lite fönstershopping.  Jo, en GoFika fick det förstås bli.
Hundarna sov gott i bilen när jag kom tillbaks, efter en knapp timme.

I morgon kväll kommer Kevin hem, så får vi hoppas att det ska gå bra med killarna ihop. Ja, kanske inte ihop, vi får se hur det går.

Ännu en vacker och solig dag med temperaturer högt över det normala. Men vem klagar?

Har varit på möte i Lund igen. Tycker inte alltid att det är så kul att åka till Lund. Men det ingår liksom i jobbet. Idag var det riktigt trevligt att puttra fram på E6:an. Vid Glumslöv hade man fin utsikt över Öresund och nere vid fågeltornet samlades flera ornitologer för att spana efter nya flygande invandrare. Hade faktiskt kunnat ta hundarna med mig till Lund, men kom på det en bit ned. Så vi har kompenserat det med en trevlig skogspromenad när jag kom hem. Av hänsyn till andra hundägare går jag inte med min höglöpande tik på de vanliga gångstråten. Det är inte så trevligt för de som har hanhundar. Man kan ju faktiskt välja lite andra ställen att gå under den här tiden.

Visse har nu lugnat ned sig lite. I början pep och skrek han mest och hade lite svårt att koppla av. Det var väl lite mycket i hans huvud då. I går och idag har jag tränat lite med honom en stund ute på ängen, för att han ska få lite annat att tänka på. Det är inte så lätt att få honom att lyssna, för det finns så mycket annat kul att titta på. Men efter ett stund trillar poletten ned och han kan både fot och sitt.

Otack är världens lön, säger det gamla ordspråket. Det kan jag skriva på, alla dagar i veckan. Jag umgås med otacksamma människor hela dagarna. Och när jag försökte komma med hjälpsamma förslag till någon med en mager hund, så fick jag fan för det också. Rådet var bara att ge större portioner, eller blöta upp maten lite, så att hunden skulle tillgodogöra sig maten bättre. Men det blev bara sura miner av det. Hunden tyckte i alla fall om förslaget och äter numera dubbla portioner och slickar skålarna rena. Så istället för att bara säga: "Tack, det ska jag tänka på", så blev det en höna av en fjäder. Orka, säger jag!!

En väninna berättade en sak som fick mig att tappa hakan. Hon är uppfödare av en mellanstor ras och reste i slutet av förra året ned till mellaneuropa för att para sin tik. Hanhunden var utlånad från ett annat land och bodde nu hos en fodervärd, en annan kennel. Väninnan stannade några dagar och bodde på hotel, medan hon och fodervärden parade tiken. Reste hem och väntade. Det blev valpar, men komplikationer vid valpningen och bara 2 valpar överlevde. Hundens ägare hade under tiden gått bort i cancer. När valparna var ca 2 veckor kom ett handskrivet brev från hustrun till den avlidna mannen, där min väninna ombeds att "utan dröjsmål" betala in motsvarande 10000:- i det landets valuta. Hoppsan! Där satt en dam på höga hästar, kan jag tycka. Man ska absolut betala en parningsavgift, det måste vi alla göra.  Det var inte det som var problemet. Utan att damen ifråga hade mage att ta hutlöst betalt, när hon bevisligen inte hade någonting med parningen att göra. Här var det bara att håva in pengar. Vet inte om hon ens juridiskt sett ägde hunden, men kanske var hon delägare i kenneln, det känner jag inte till. Min väninna sa att hon gärna hade betalt fodervärden, som hade avsatt tid och så. Men fodervärden ville inte ha betalt. För han tyckte att min väninna hade lagt ned en massa pengar redan på resan dit, hotell m.m Och så blev det problem vid valpningen och få valpar osv. Men ägarinnan i "landet långtbortistan" hade uppenbarligen inga sådana funderingar. Resan till hanhunden kostade ca 8000:-, hotell 2000:-, parningsavgift 10000:- veterinär ca 2300:- registreringskostnad ca 800:-. summa ca 23.000:-. Väninnan fick 2 valpar, behöll en tikvalp och sålde den andra för 11.000:- Det blir ett minus på ca 12000:-. Nu är det väl ingen seriös uppfödare som tror att man tjänar pengar på att föda upp hundar. Det är verkligen inte därför vi gör det. Nej, min väninna vill verkligen satsa på att använda de finaste hanhundarna till sina championtikar. Och är helt beredd på att betala för det. Men den här gången blev det ovanligt mycket på minuskontot. Vi hoppas nu att hennes båda valpar ska bli riktigt fina och vinstrika utställningshundar. Otack är världens lön, kom ihåg det.

Bild på Bonnie i hagen i solen och tittar på Visse som väl snosar omkring i trädgården.
Längtar till Sofiero slott, som öppnar igen i april. Så att man kan sitta i favorithörnan och titta på blomprakten. 

...är ordet för dagen! Här nere i Skåne har det var en fantastisk dag, med strålande sol och +10C. Ja, det stod faktiskt +15C på min temometer på lunchen. Men det var kanske inte den officiella temperaturen för dagen. Underbart är det i alla fall. Vart man än går så pratar alla om den härliga dagen. En vårdag i februari är verkligen välkommen! Och i Skanör har dom sett de första tranorna.

Satt i bilen på lunchen och sjöng med i Retro FMs musikval. Bara 60-, 70- och 80-talsmusik. Musik som man blir glad av. "Lady Madonna...", som jag skrattade,när jag tänkte på hur det var när man var liten och lyssnade på engelsk musik. Man hade ju inget bra ordförråd, så man trodde att dom sjöng något som dom inte alls sjöng. Och det är följde ju med en upp i åren. Nu är det kul att höra gamla Beatles låtar igen och höra vad dom faktiskt sjunger. För det är inte samma version som min, haha. Och jag lyssnade på Radio Luxemburs hela nätterna. Det var där man lärde sig musik och engelska. En kompis till mig var jätteduktig i engelska i skolan. Men han lyssnade bara på Radio Luxemburg, sa han. Det kanske inte var helt sant. Han blev musiker i svenska dansbandet Wisex senare, så han slapp engelskan. Ljuvlig musik är det i alla fall.Retro FM, en lokal skånsk radiokanal

Och turturduvorna här hemma samsas så gott. Kan man ha det bättre än dom har det just nu. Dom har det som värsta Love Story filmen. Men vi har också hunnit gå på flera promenader i solskenet och Visse har fått undersöka omgivningarna och ängarna. Sedan har dom strosat runt i trädgården en stund, skällt på en gul katt och på en granne. Visse är lite ovan vid våra ljud, så ibland muttrar han över saker som vi som bor här är vana vid. Folk som öppnar och stänger garageportar utanför och grannhundar som skäller. Men har vänjer sig nog. Om ingen annan reagerar, så är det inte så spännande.

Nu ska vi (Visse, Bonnie och jag) snart krypa ned i sängen och sätta på TVn i sovrummet. Vet inte var kvällen bjuder på, men något blir det nog.

Idag blev det en semla till eftermiddagskaffet. Inte så många tisdagar kvar att njuta.