Senaste inläggen

Av Susanne Andersson - 15 februari 2014 23:32

Precis som med Trisslott, så hände det. När jag gett upp och lagt tankarna på hyllan hände det! Det vi väntat på SÅ länge. Fruktansvärt dålig timing! Det raserar en hel rad med planering under året. Men vissa saker rår man inte över. Bara att planera om allt igen....!!

Var på jobbet några timmar, fast det var lördag. Hinner bara inte med att sortera alla pappershögar på bordet under veckan. Hur gör alla dom som alltid har soprent på sina skrivbord.
Ska fråga någon gång. Men jag tror jag vet svaret. Dom ger alla sina papper till mig..!! Därför får jag jobba på helgerna, suck.

I veckan, under min resa till Lund, hittade jag en ny radiokanal på bilradion. Retro FM, en lokal skånsk kanal tror jag. I Helsingborg är det 91.7 Malmö; 95.9 Lund; 94.5 Helsingborg. Fantastisk musik för oss som har hunnit bli några år. Man spelar hits från 60-,70- och 80- talet. Man kommer ihåg alla låtar och kan sitta och sjunga med. Superkul!

Dagen avslutades med en GoFika med glass.

 

Av Susanne Andersson - 12 februari 2014 19:02

Tror att det var 1973 som Sverige gick över till nya registreringsskyltar på våra bilar. Från att ha haft landskapsbokstäver på bilarna bytte man system. Ni som är födda före 1965 kanske kommer ihåg när vi hade L och M på bilarna i Skåne, AA i Stockholm, O i Göteborg om jag minns rätt, osv. Alla län hade sin/sina bokstäver. På den tiden fanns två län i Skåne och man hade då L i Kristianstads län och M i Malmöhus län. Man hade 1 eller 2 bokstäver och 4-5 siffror. Man kunde bli lite mobbad om man kom med en L-bil till Stockholm, som jag ofta gjorde. Men å andra sidan kunde man köra lite som man ville, för man kom ju 'från landet'. I alla fall så bytte man skyltsystem till 3 bokstäver och 3 siffror på bilarna. Och när mina skyltar till min dåvarande bil, en gul Saab 96 kombi, kom med posten, så stod det GAY305. Hej och hå! Nu betydde det inte alls så mycket på den tiden. I alla fall inte i lilla Osby i nordvästra Skåne där jag bodde då. För gay var inte alls ett ord som användes i samma sammanhang som det används idag. Och synen på homosexuella, var inte alls lika uttalad som det är idag. Jo, fördommar fanns säkert, men man pratade inte om det. Och på den tiden visste jag knappt vad det stod för. Jag hade en homosexuell klasskamrat och det var inget konstigt med det, i min vänkrets. Man pratade bara inte om det. Vi hade roligt ihop, det var huvudsaken liksom. Han var lika accepterad i gänget som alla andra. Slår man upp ordet i ordbok står det också för glad. En glad gul Saab helt enkelt, tänkte väl jag när jag fick plåtarna och så körde jag vidare. Ingen skulle komma på tanken att reagera på den skylten i Osby 1973. Men idag tror jag inte att man skulle köra runt med en registreringsskylt på bilen som det står GAY på. Så den bokstavskombinationen försvann nog ganska snart. Nu får bilarna vara glada av andra anledningar.


Idag blev jag bjuden på en chokladsemla. Ja, det smakade ungefär som det låter. En semla med chokladmousse istället för grädde. Njae, ingen höjdare faktiskt. Fast det sa jag ju inte till den som bjöd. Inget jag skulle köpa själv i alla fall. Men ni som vill testa kan kolla på er närmaste ICA Maxi.

Godaste semlorna tycker jag har blandad grädde och mandelmassa, det är gott. Och minisemlor är goda, så lagom stora. Jo, jag är "semloman" och börjar gärna med dom direkt efter jul. Det hinner gå ned ett antal innan fettisdagen infaller den 4 mars i år. För er som ska planera lite på jobbet kanske...

Det ska jag definitivt göra den dagen. Vi fikar alldeles för sällan på mitt jobb. Alla har så myckett göra att man tar kaffe i köket och sin kaffekopp med tillbaks till rummet. Att sitta ned och faktiskt fika ihop, det gör vi nästan aldrig. Så alla tillfällen som erbjuds, fettisdagen, lucia, kanelbullens dag och sådant måste alltid uppmärksammas.



  

Av Susanne Andersson - 12 februari 2014 14:57

Antingen har folk ingen humor, eller så fattar dom inte min. När jag skulle åka hem på lunchen idag så stod min skruttiga bil bredvid en väldigt dyr och fin Mercedes cabriolet. Då ägaren är en kollega på en annan avdelning kom samtidigt så hälsade vi och jag kunde inte låta bli, utan sa lite käckt: "Vad tycker du, vi kanske kunde byta bil...?" Hon fattade ingenting, bara stirrade på mig, sedan på min bil, hoppade in i sin och for iväg, utan ett ljud. Ingen humor där inte... haha. Det hade varit liiite roligt om hon åtminstone hade kommenterat.  Jag menar min bil är värd mindre än försäkringen på hennes. Ja,ja.


Sedan for jag vidare till Maxi stormarknad. Där blir jag alltid så faschinerad av de som inte ser att det faktiskt finns 200 parkeringsplatser, utan måste parkera precis utanför entrédörren. Och varför dessa människor alltid har en "finare" bil och tror att regler inte gäller för dom. Då kan ju inte jag vara tyst, utan brukar fråga om dom inte tror att de 200 platserna, som vi andra står på, räcker till deras bil också. I regel får jag bara ett "fnys" till svar och det gör mig inget. För nästa gång dom kommer till Maxi kanske dom faktiskt tänker på den 'tokiga kärringen' och kanske till och med parkerar i en ruta.


Bonnie har, som jag berättat tidigare, kommit in i en konstig fas av sitt liv. Hon är ovanligt pigg och glad. Busar och leker med Kevin och bryr sig inte längre om andra hundar. Hon brukar få springa lös under våra promenader. Idag såg hon inte ens att det kom en katt rakt mot oss. Den stannade vid några träd ca 50 meter från oss. Var lite orolig där ett tag att hon skulle se katten och sticka efter. Men Bonnie bara skuttade och lekte och brydde sig inte om katten. Igår kväll hade hon eget "race" i hallen, där hon bara sprang fram och tillbaks som en tok, medan Kevin och jag förundrade bara tittade på. Ja, man ska inte klaga på positiv energi.


Om ett par veckor ska vi vara hundavakt till min grannes golden retrievers en helg. Vet inte om det blir alla 3 eller bara "minstingen". Det återstår och se. Ska bli roligt i alla fall. Då lär det bli livat i luckan..


Här är det bus, både inne och ute...

   


Av Susanne Andersson - 11 februari 2014 21:18

Idag har jag varit i Lund en sväng, på en kurs i mitt jobb. Det kan vara lite avkopplande att ligga i högerfilen efter någon långtradare och puttra upp och ned för E6:an mellan Helsingborg och Lund.

Tycker om att köra efter långtradare, dom känns så trygga på något sätt. Och i dimma är dom ovärdeliga. För dom har bättre sikt än en personbil. En gång för många år sedan körde jag bil från Oslo till Örebro, ien fruktansvärt tjock dimma. Körde bakom en långtradare från Norge ända till Karlstad. Där körde han plötsligt in på en vägkrog. Så det var bara att hänga med in där och själv ta en fika tills chauffören var klar. Det fanns inte en chans att köra vidare med personbil då, man såg inte mer än några få meter. Efter någon halvtimme fortsatte lastbilen och jag smög med bakom och kom så småningom fram till Örebro.

Ni kanske tycker att det är segt att ligga i högerfilen och puttra och hellre vill 'dra på'. Jo, kan så vara. Men efter många år på vägarna genom Europa har jag lärt mig att spara pengar. Det gör man bäst genom att sänka farten. Att köra i 95km är mycket smartare än att köra i 110km. Så fort du kommer upp i 100km så börjar bilen dra betydligt mer bensin. Den tid du vinner på att köra fortare är försumbar. Visserligen kommer jag kanske fram till målet en timme senare, men jag sparar en massa pengar på att jag slipper tanka. På långresor kan man ofta köra väldigt billigt om man sänker farten lite. Ett tips till er som ska ut och köra bil under sportlovsveckan...


När jag ändå var i Lund passade jag på att titta in i hundaffären Satchmo's vid infarten. Här finns en otrolig massa hundprylar, som ett stort varuhus. Så kul att bara gå runt och titta på allt. Fick sällskap runt i affären med en av ägarfamiljens hundar. Dom föder upp Beauceron, en stor och trevlig vallhund. En ung hane tyckte att jag var intressant, så han "hängde på". Tittade på burar och hittade även en ny modell av ultralätta ihopfällbara trimbord. Det ska jag nog investera i. Toppen att ha med på utställningar. Tar inte mer plats än en stol. Ska också byta ut min burvagn, som jag brukar ha på utställningar och skaffa två mindre burar istället. Så om någon är intresserad av en burvagn så hör av er.

Efter ett par soliga dagar och 5-6C har snödropparna börjat titta upp. Kevin letar efter fler..

    




Av Susanne Andersson - 9 februari 2014 23:19

Vilken härlig helg! Härligt utvilad och hunnit en del faktisk. Till och med börjat på att "kapa" gipsplattor. Tror mig ju kunna mäta upp och skära ut skadade bitar från väggarna och ersätta med nya bitar. Inte så enkelt att få passformen exakt, men med lite mätande, pillande och trixande ska det nog gå. Har också bestämt lite om badrummet. Ideer finns det gott om. Det är värre att få pengarna att räcka till allt.


TV-helgen har mest bestått av snygga killar, måste jag nog säga. Två olika intervjuer med läckra Joel Kinnaman. Sedan var det QX-galan med en massa roliga och snygga profiler. Inte minst Peter Jöback, som bara är bäst!! Fattar inte hur han gör. Han har ju precis allt, som jag inte har.

Han är ursnygg, sexig, sjunger som en gud, har både man och barn och får en massa positiva ovationer för allt han gör. Ja, vissa har allt liksom. Själv är man en ensamstående, fet, medelålders kärring, utan minsta glamour. Kan inte sjunga en ton och har varken man eller barn. Och inte får jag några positva kommentarer på jobbet heller. Lite skillnad!! Men jag lyckönskar såklart Peter till ett fantastiskt liv, det är han värd! Det har nog inte alltid varit en dans på rosor.


På mitt jobb har vi fått en gästforskare som varit i FN-tjänst och tillbringat halvår i både Afghanistan och i Tchad i centralafrika. Denna person är kvinna och inte militär, utan civil och arbetar med press och information. Helt otroligt intressant att höra hur hon som civil en törs åka till Afghanistan i värsta kriget och tjänstgörta i FN-styrkan. Och hittar kärleken under en av sina resor och är nu lyckligt gift. Måste bara höra mer om detta. När hon berättar om hur deras FN-jeepar har särskilda antenner som ska utlösa bomber i vägen på avstånd, hur dom beskjuts när dom är ute och kör till byarna... brrr! Nej, DEN resan skulle jag inte göra. Men jag vill gärna höra mer om hur hon upplevde det och hur man tar sig tillbaks till en vardag igen. Får nog bli en lunch någon dag, så att jag får tid att fråga lite mer.


Barmark igen i Bårslöv. Snart kanske det kommer snödroppar i rabatten....


     

Av Susanne Andersson - 8 februari 2014 21:05

Vet inte varför, men det två senaste bloggarna jag skrivit har bara försvann. Det känns lite snopet när jag ser bloggen, men den kommer inte upp på bloggplatsen. Struntsamma, det vara väl inget viktigt i bloggarna i och för sig, så ni missade nog inget.


Är det bara jag som tycker att helgerna är för korta? Man hinner ju ingenting! Trots att jag hör vänner som hinner hur mycket som helst på en helg. Dom kanske bara hittar på, för att det ska låta som om dom hinner så mycket. Och så finns det ju personer som alltid måste berätta om hur dom hunnit baka, åka med barnbarnen till djurparker och hämtat svärmor och haft middagar hit och dit för alla vänner Jo, ibland hinner jag också. Ibland hinner jag resa riktigt långt och uppleva en massa saker på en helg. Men ibland hinner jag knappt gå upp förrän dagen är slut. Jo, jag kanske går upp lite senare på lediga helger, det ska erkännas. Men hundarna måste ju ut, så det blir inga långa sovmorgnar. Man måste städa lite, kanske åka handla, ta en sväng till skogen för en långpromenad, lite middag och poff så var dagen slut. Allt det där andra man hade planerat att hinna då? Ja, det bara försvann liksom.


Bonnie har kommit in i en konstig fas. Hon är SÅ glad, busar och skuttar. Leker i sängen på morgonen och är hur positiv som helst. Det är kul att se, men lite ovant. Hon är inte den som bjuder på sig själv i vanliga fall. Igår lekte vi en stund med grannens golden retriever valpar. Dom är nu betydligt större och jagade runt Kevin på ett av fälten. Nu har han svårt att hänga med dom i deras lekar. Dom är ju mer inne på att bära pinnar och sådant. Typiska lekar för hundar av apporterande raser. Men dom hade nog rätt kul tillsammans i alla fall. Roligt att få leka med andra hundar ibland.


Den här lite udda prylen är mest älskad i min familj. Hundarna älskar den och gör konster för att få tugga på den en liten stund. Jag älskar den för att den får hundarna så uppmärksamma på mig. Äntligen kan vi gå på promenad och möta andra hundar. Till och med Bonnie, som verkligen varit ett MONSTER, bryr sig nu bara om mig och pipen i min ficka. Snart ska vi kunna lämna pipleksaken hemma och  uppföra oss ändå. Tänk att en liten orange plastpryl kan sprida sådan glädje...  

 

Av Susanne Andersson - 4 februari 2014 00:03

Äntligen återkom solen, lite lite blå himmel, snöfria åkrar ... Även om det började med dimma. Härligt, nu mår jag redan så mycket bättre. Och ljuset som blir bättre för varje vecka. Skönt med ljus på morgnarna.

När jag körde till jobbet så funderade jag över en sak. Det är så typiskt att bilar är gjorda av män, för män. Hur menar hon nu? Jo, interiören är så klart gjord för män. Bara en enkel grej som körriktningsvisare. Nej, jag vet att alla inte vet om att det finns en. Men för oss som använder den, sitter den avigt till. Om jag håller i ratten så når mina fingertoppar precis fram till visaren. Så för att kunna trycka ned/upp den måste jag släppa ratten. Det ska man säkert inte behöva göra.
Många kvinnor har ju betydlig mindre händer och når kanske ännu mindre till visaren. Kanske därför så få använder den? Men tänker man efter så bygger bilar på att man har långa men och armar. Hur många av er kan skjuta tillbaks sätet så långt som ni borde. Då sitter ni med raka armar, om ni ens når ratten. Och för att sitta med rätt vinkel i armbågen, sitter man fel. Nej, in med lite kvinnor i industrin, så att vi får bilar som är anpassade för alla. Det finns anpassningsbara bilar säger ni. Visst, man kan justera stolen, ratten på vissa märken. Men fortfarande sitter instrumenten fel, för oss som inte når dom.

Bonnie på sin favoritplats, uppe på burarna. Nej, inte när jag kör, bara när bilen står stilla.

Av Susanne Andersson - 1 februari 2014 20:34

Äntligen blask och torra vägbanor igen, det gillar vi.

I utkanten av mitt radhusområde finns en stop-skylt, för att man ska ut på en större väg.

Många tycks tro att stop betyder hopp, eller något. Men stopskylten betyder att bilen ska stå still med alla fyra hjulen. Varje dag ser jag någon som bara kör ut, utan att stanna. Den gången polisen står på parkeringen intill, kommer det att kosta 2500:-. Det är ingen lek, det finns en anledning till att man sätter upp skyltar. När jag kommer bakom en bil som inte stannar vid stop-skylt, så hänger jag mig på tutan. Så kanske, kanske att dom funderar över varför jag tutar.


Idag har vi, förutom att promenera, städat, trimmat och allt annat även hunnit med en tur till Elgiganten. Det är så kul att titta på alla prylar. Det blev en telefon, en trådlös. Min gamla har inte fungerat på flera månader. Men vet ni att dom säljer telefoner som inte har något teleplugg för Sverige. Det låg 3 olika i paketet, men ingen som passar i ett svenska telejack. Så jag får väl åka tillbaks imorgon och köpa en extra teleplugg. In på Coop, där jag bara skulle ha mjölk och toapapper. Kom ut med en kasse värd 300:-, så liiite mer än mjölk och toapapper blev det.

Lax-och spenatlasagne till lunch, en god favorit som räcker till flera matlådor också.

Efter lite mer trimning tog hundarna och jag en promenad och sedan en liten eftermiddagslur, något vi unnar oss på helgerna ibland.


Nu kikar jag med ena ögat på Melodifestivalen, som är SÅ dålig. Urtrista programledare, trista skämt, dassiga artister, blää.. Ingen fart, ingen glamour, ingenting. Bara trista låtar, utan något som intresserar. Bara platt fall, skulle jag säga. Jag gillar mer tryck i låtarna. Nej, jag hoppar nog resten av detta , det får räcka att se finalen. Det finns sååå mycket annat att se på TVn, men ikväll ska jag läsa lite istället.


Hittade så söta bilder på Sally och Wilda från när de var valpar. Nu är de sedan länge vuxna och båda är Champions. Sally bor numera bara några radhus bort. Trevligt med fler Lakeland terriers i området.

     


Presentation


Checkpoint

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards