Plötsligt kom solen! Yippie! Jag har inte följt väderlekstjänstens rapporter, så jag blev positiv överraskad. Kunde hitta en torr jacka och ett par skor som äntligen torkat. Så att gå torrskodd till bussen i morse var en lyx. Och på lunchrasten blev det faktiskt i varmaste laget. Från regn och kyla till sol och över +20C blev lite mycket även för mig. Nej, klagar gör jag inte. Men fick ta av mig jackan och hittade ett par  mer sommarlika skor. Hundarna tyckte att det var så skönt att gå promenader i solen. Fälten är inte att tänka på ännu, dom är alldeles för vattensjuka.

Valparna växer och kan nu sitta upp lite och "spana" på varandra. Det tyder på att dom ser lite. En provade att vifta på svansen igår, men trillade ohjälpligt av rotationen. Så roliga att titta på. Och så pratar dom lite. Men natten var stökig. Först kräktes Bonnie, inne hos valparna. Så jag fick upp och byta till dom. Då blev det klart lite oro och pip av det. Vetepåsen in i mikron och så lugnade dom snart ned sig, med värmen från vetepåsen som sällskap. Bonnie fortsatte i sängen och snart var det dags igen. Lyckades putta ned henne från sängen (ja, förlåt!) innan det hamnade i sängen. Upp och torka igen. Då började Kevin.... Dom hade fått ett par bitar av färskpotatis till middag, men undrar om det kan ha varit det. Det var i alla fall den som kom upp. Så det blev inte så mycket sömn i natt. Men så är det i de bästa "barnfamiljer", bara något man får leva med. Nu mår hundarna bra igen och åt sin frukost och Bonnie sin lunch med god aptit. Valparna påverkades inte alls av det hela, mer än bytet av deras bädd.

Gräset på baksidan har nog vuxit närmare metern efter allt regnande, så helgen får nog (tyvärr)  gå i trädgårdens tecken. Ska ta Kevin på en promenad till Göraps växthusen och se vad man kan handla där. Kanske någon blomma att sätta i kruka på framsidan.

Dagens bild är på Kevin, som har övertagit Bonnies fåtölj. Han ser lite ledsen ut, men det är nog inte så farligt. Han och jag gör en del saker tillsammans, då Bonnie får vara barnvakt. Så han är inte åsidosatt på något sätt, snarare tvärt om. Även om vi saknar våra träningstillfällen Vi får ta nya tag i höst.

Men det är ju själva f-n! Att det kan regna så mycket. Lite vatten behövde ju växterna efter de många veckorna med strålande sol. Men nu räcker det. Jag går konstant omkring med blöta fötter, eftersom skorna jag har alltid är genomsura. Inte ens mina gummistövlar kan hålla mig torr om fötterna längre. För varje gång jag går ut genom ytterdörren med en hund i koppel öppnar sig himlen. När jag kommer hem slutar det. Nästa hund ut = ösregn, ända tills jag kommer hem igen. Kevin som älskar att gå ut och gå promenader har inte lust att gå ut längre. Det säger ju vad det handlar om. Men, man får vara glad så långe det inte snöar....

Valparna växer på stadigt. En riktiga divor är dom. För fy fasiken vad dom kan låta om något inte går som dom vill. Minsta lilla knuff från ett syskon så låter det. Nu är dom ganska tjocka och om dom välter så har dom lite svårt att komma upp på rätt köl igen. Så ibland har jjag viss förståelse för lite gnäll. Vetepåsen som jag köpte har i alla fall gjort nytta. Valparna tyr sig gärna till den, när den är varm (ljummen) och somnar gott där när inte mamma Bonnie är på plats. Valparna har nu börjat testa sina röstresurser på lite annat sätt, dom "pratar" lite. Testar att låta och se vad som händer. Man kan höra små morrningar och ljud. Kanske drömmer dom och pratar i sömnen , men ibland även i vaket tillstånd. Det roligaste är när dom om ett par veckor sitter och morrar åt varandra. Då är dom helt obetalbara.

Vi söker en fodervärd till en tikvalp ur den här kullen. Så vet du något som bor i Skåne och har funderat på hund, men kanske inte kommit sig för ännu. Kanske någon som just gått i pension eller någon som har tid och lust att ta hand om en liten Lakelandtjej. Som fodervärd slipper man ju många kostnader, för det får ägaren stå för. Att vara fodervärd brukar vara ett bekvämt sätt att ha hund. Jag berättar gärna mer om vad som gäller, om någon är intresserad.

Kompletterar med foto senare.

Oj, vilken tur att jag inte kunde ta bil i morse till jobbet. Det var poliskontroller på flera ställen utanför Bårslöv och på väg in mot Helsingborg i morse. Och på lunchen såg jag en civil polisbil stoppa en bil. Så idag var "farbror Blå" verkligen på hugget. Då var det skönt att åka buss.

Men fy fasen var det var jobbit att komma upp i morse. Efter 14 dagar med sovmorgon, huvtröja och mjukisbyxor. Ja, sovmorgnarna har det kanske inte funnits så många. Man får ofta gå upp några gånger varje natt, även om det blivit mycket lugnare. Precis som med småbarn. Men huvtröja har jag haft en del, älskar huvtröjor och mjukisbyxor är sköna som inneplagg. Så visst, det har blivit lite av varje. Men just nu är nästan alla par skor, alla ytterkläder och alla handdukar på tork, eftersom himlen öppnar sig varje gång jag går ut med hundarna. Det är helt hopplöst. Och så fort jag kommer hem igen så slutar det. Då går jag ut med nästa hund, då börjar regnet igen och slutar när vi kommer hem.

Idag fyller valparna 2 veckor och vi firade det med att klippa alla klor. Det är väldigt många klor som ska klippas just nu. Varje hund har 18 klor och så är det 7 hundar. Räkna själva! De vuxna hundarna kör jag med min Dremel sliptrissa, men de små måste klippas försiktigt med en liten nageltång. Tar man upp valparna försiktigt medan de sover så kan man i regel lägga dom i knät och dom fortsätter sova. Då går ju kloklippningen väldigt snabbt och smidigt. Svårare med de som vaknar och ska krångla och sprattla. Då får man klia dom en stund, tills om somnar igen. Dom sover fortfarande mest men har nu en väldigt egotrippad attityd när dom är vakna. "Flytta på dig, nu kommer jag!" för här gäller det att komma först till mjölkbaren. All vaken tid går åt till att dia, sedan somnar dom igen. Bonnie har fortfarande hur mycket mjölk som helst, så det går ingen nöd på de små tjockisarna. När de var mindre fick de gott plats att äta, men nu är dom större och knuffar lätt undan varandra. Därför har Bonnie börjar sitta upp och ge di istället. Vet inte om det ger så mycket bättre plats egentligen, men är kanske skönare för henne. Nästa steg brukar vara att tiken står upp och ger di. Men då får valparna vara lite större, så att dom når upp. Lite olika morrliknande ljud hörs nu och om någon vecka eller så kan man nog se en och annan valp sitta och morra på ett syskon, bara för att testa. Kevin är väldigt nyfiken och har fått nosa på någon enstaka. Men han får inte gå nära valphagen. Tids nog får han träffa dom. Hanhundar brukar ofta tycka mycket om valpar och vara väldigt toleranta och snälla. Stanley älskade Kevin när han var liten. Han kunde hänga i pälsen på pappa Stanley och bita honom i svansen och han gjorde ingenting. Vi får se hur tolerant Kevin är mot de här små.

Eftersom valparnas pappa heter Terrax Elvis Presley ska valparna få namn efter Elvis Presleys musik.

Hans ägare Berit och Bert-Inge Axelsson, kennel Terrax ska få välja valparnas namn. Så det ska bli spännande att se vad det blir för tilldelning. Det kommer att bli hur bra som helst.

Dessutom ska valparnas pappa göra utställningsdebut på Nordiska Lakelandringens Club Show och då måste vi ju heja. Även Kevins dotter Flora på kennel Nun's Story gör debut på samma utställning. Så vi får hålla många tassar och tummar den helgen. Vi önskar alla som deltar lycka till förstås!!

Trångt i mjölkbaren!

Jag kan inte fatta att jag nu varit ledig i 2 veckor. Hur ska det gå att återgå till ett normalt liv. Ett liv med tidiga morgnar (HATAR morgnar!) och bussresor. Ja, det är inte så många veckor kvar till semestern.
Lite har vi ju hunnit med Kevin och jag under tiden. Bonnie har ju mest passat valparna. Nu har valparna fått en större hage. Det innebär visst gnissel. Eftersom valparna visserligen har öppnat ögonen, men fortfarande inte ser och kan orientera sig. Då kan hagen, i jämförelse med den lilla valplådan, te sig väldigt stor. Men nu får Bonnie bättre plats och kan sträcka ut sig ordentligt.
Åkte till bygghandeln för att fixa plyfaskivor. Inga bygghandel ligger inne i sta'n, utan i utkanten. Och det blev bussen. Fick skivorna uppsågade i mindre bitar, så att jag kunde ta dom med på bussen. Lite otympliga att bära, men det gick. Skivorna satte jag på insidan av komposthagen, så att ingen valp ska fastna med huvudet i nätet. Bonnie kan fortfarande hoppa in och ut.

Vad var det som var så magiskt? Conchita Wurst såklart. Vilken röst!!

Dagens bild. Gos med matte.

Vad är tillit? Att kunna lita på någon, något. Tillit är viktigt för att vi ska känna oss trygga. Våra hundar litar på oss. Men man måste förtjäna deras förtroende. Det märker man tydligt om man någon gång blivit osams med en hund. Det kan bero på en hård tillsägelse när den gjort något otillåtet eller om den kanske blivit skrämd i något sammanhang. Det kan ta lång tid att återfå ett förtroende och en tillit.

Den lilla valpen eller unghunden måste läras att nya saker inte behöver vara farliga. Med lock och plocka får man ibland övertyga en ung hund om att en parkerad cykel eller kanske en barnvagn inte är ett farligt monster. Det är vi som ska övertyga hunden om att lita på oss när vi visar att föremålet inte är farligt. Hunden litar på oss och låter sig övertygas. Här hemma har Bonnie haft lite svårt att övertygas om att ingen vill valparna något illa. Det är typskt och inget konstigt. De första dagarna låg hon väl ihopkurad och vaktade sina små mot omvärlden. Visst fick jag lugnt och försiktigt sitta vid valplådan och även peta försiktigt på valparna. Men hon följde noga varje rörelse och tog jag upp någpn valp så blev hon genast osäker på min avsikt. Nu, efter en och en halv vecka, så går hon ut och in i hagen och låter mig gärna sitta med. Hon kan till och med gå ut ur rummet fast Kevin och jag är kvar. Det är tillit. Hon litar på att vi inte ska göra valparna illa, medan hon kanske bara går iväg för att dricka lite vatten.

Bonnie och jag har börjat träna hundmöten med en granne på kvällarna. Det går jättebra. Bonnie koncentrerar sig på mig och sin orange pip. Vi har även mött andra hundar och det har gått bra. Så nu intensifieras träningen. Ja, för er som inte är införstådda med varför, så fungerar Bonnie utmärkt i gäng med andra hundar, men har svårt att möta en ensam hund på promenad. Då blir hon osäker, blir stel i kroppen och börjar gärna skälla på avstånd. Men med "pip-träning" kan hon numera passera hundar på promenaden. Det är ju inga konstigheter för de flesta hundar. Även Kevin får träna hundmöten. Han fungerar också bra i de flesta fall, men går gärna baklänges och tycker ofta att andra hundar är roligare än matte. Det blir så svårt på utställningar då. Många domare har skrattat gott åt hans tokigheter i ringen. Kevin är inte dum, bara nyfiken. Så han får också träna lite "pip-träning".

Kevin och jag åkte iväg med bilen till skroten i veckan. Sedan fick vi ta bussen hem. Först en buss in till stan, det tog ca 20 minuter. Kevin har aldrig åkt buss innan, men satt still och klarade det galant. Gick av några hållplatser tidigare, så vi kunde gå genom centrala Helsingborg ned till den andra bussen. Så fick han sitta på en buss till i ca 30 minuter igen. Det gick hur bra som helst. Mycket nyttig träning för Kevin. Nu har jag en sådan "saknar-min-ångest". När man är van att ha bil och plötsligt kommer på att man inte kan ta sig till olika saker. Men min snälla hundkompis erbjöd mig att åka med till ICA affären igår. Det var väldigt omtänksamt. Nu får jag planera mina inköp i stan innan jag åker hem. Det löser sig. Bara att allting tar 3 gånger så lång tid. Och i nödfall har vi en liten jourbutik i Bårslöv.

Valparna växer och växer och växer. Trinda som små julgrisar. Jag tror att Bonnie får lite mycket mat, för hon är oclkå lite mullig. Men jag tänker inte dra ned på maten än på ett åar veckor. När valparna börjar äta valpmat, om ett par veckor, kan jag börja dra ned på Bonnies mat lite. Tills dess får hon äta, det är hennes passion just nu. Hon är en fantastisk mamma, som sköter sina valpar lugnt och metodisk. Hon har mognat väldigt och blivit mycklet lugnare.  

Familjen mår bra och växer. Äter, sover och växer. Och piper. Man undrar lite hur hundars luktsystem är uppbyggt när man ser hur valparna agerar. Dom är alltså ännu inte ens en vecka gamla och dom varken ser eller hör ännu. Men man kan se att någon ibland lyckas ta sig från baksidan av Bonnie till framsidan och mjölkbaren. Ibland ser dom ut som en elektrisk gräsklippare, som backar när dom går emot något, men i regel lyckas dom ta sig runt. Ja, kanske inte alla, någon stannar kanske och börjar pipa istället. Så får mamma komma till undsättning. Bonnie är rolig med det. När hon är i valphagen kan valparna skrika rätt så pass innan hon bryr sig. Men så fort ho n lämnar hagen så är hon otroligt uppmärksam på minska pip. Hon går ifrån dom ibland, för att kanske vila i sängen istället. Men det brukar inte bli långvarigt. Det räcker att en valp piper i sömnen, så är hon tillbaks i valplådan.

Ett besök på Ekeby Möbelaffär fick avsluta veckan. Man blir så inspirerad av att gå runt där. Men jag kommer alltid på någon ny idé. En promenad, lite lunch, dom har så god mat där, och så bara strosa omkring och njuta av allt. Älskar den klassiska avdelningen med chesterfield och engelsk country style.

Dessutom kan man få ideer till tapeter, då väggarna är fulla av tips. Hittade en läcker tapet som kanske kan bli fondvägg någonstans hemma. Kunde ju inte stanna så länge, men ett par timmar gick fort. Fann en tavla som jaga tänkte slå till på. Men då fungerade inte mitt kontokort i kassan. Så det fick vara den här gången. Undrar om kontokortet säger stopp åt mig ibland. För det händer då och då att det inte fungerar. Men senare fungerade kortet alldeles utmärkt på köpcentret, där det blev ett par sommarbyxor och en jeanskjol.

Hundarna badade och trimmade, eller putsade i alla fall. Dom har inte så mycket päls att trimma på. Ingen idé att spara en massa onödig päls. Så idag har det blivit lite städning. Fast jag är hopplös och det slutar ofta med att jag hittare något som jag börjar med istället. Och så gör jag plötsligt 3-4 saker samtidigt. Sätter in månadens räkningar i pärmar, ändrar om städskrubben, möblerar om tvättstugan och så tror jag att jag har bestämt hur badrummer ska se ut. Men det som jag skulle ha gjort blev det inte så mycket med. Måste ju hinna gå promenader med hundarna också. Idag var Bonnie superduktig och mötte en Siberian Husky på gångbanan, utan att morra eller skälla. Hon höll superkoll på den gula pipen i min hand. Första gången vi mötte en hund på så nära håll, utan att något hände. Känner mig så nöjd. Ett steg frammåt, som lika snart kan bli 2 steg bakåt nästa gång. Det beror ju på vem man möter på promenaden. Och jag har så svårt att förstå varför alla hundägare man möter tror att man måste stanna så att hundarna får hälsa. Det vill ju inte vi. Vi vill bara passera lugnt och stilla. Men det går ju inte, för hundägaren man möter har en så ouppfostrad hund att det blir kaos direkt. Och så får jag börja om träningen igen. Ska se om jag kan hitta några snälla hundägare att träna med. Som ni ser har jag inga förutfattade meningar om andra hundägare, haha.

Dagens bild är på valparna förstås.

Just nu är det ganska lugnt att vara uppfödare. Valparna sover, diar, sover, diar. Bonnie är en excellent mamma. Det som förvånar mig mest är att hon, samtidigt som hon är väldigt omvårdande med sina små, ändå kan gå ifrån sina valpar ibland. Det är inte många förstagångstikar som gör det. De flesta får man lyfta, släpa för att ens få ut och rasta. Men inte Bonnie, hon kommer gärna med ut i köket, eller hoppar upp i sängen ibland. Där har hon full koll på sina småttingar. Vid minsta pip är hon snabbt tillbaks i valphagen igen. Likadant ute. De flesta tikar vill inte gå ifrån kullen, men Bonnie älskar sina promenader och verkar inte ha minsta tanke på valpar hemma just då. Det är först när vi närmar oss på hemvägen som hon ökar på steget lite. Inatt har vi alla sovit lugnt och jag behövde inte gå upp förrän kl 04. Det känns i hela kroppen att jag fått sova ut ordentligt. Så idag ska vi ta tag i lite plock och saker här hemma. Kanske en tur till Ekeby Möbelaffär, min nya älsklingsaffär. Men den bilen? Ja, med den bilen! Måste ju passa på nu, sedan får jag ta bussen. Fast jag vet inte om bussen går förbi just vid möbelaffären, men den går till Ekeby i alla fall.

Det är ju inte så varmt och skönt längre, men det går ju inte att klaga. Vi har faktiskt haft +20C i en vecka, så lite kyligare väder får vi nog stå ut med. Värmen kommer nog tillbaks igen. Det var antaligen bara för att jag hängde undan vinterkläder till valborg. Alltid är det någon vante eller mössa kvar på hatthyllan i hallen. Men nu är dom borta.

Såg ett fantastiskt program om hästar i går kväll. Det handlade om två stuterier i Sverige som föder upp arabiska hästar. Väldigt vackra, graciösa hästar, avlade för snabbhet. I många länder används dom i speciella kapplöpningar, men även tävlingar i distansritt. Kanske inte främst som hopp- eller dressyrhästar, även om det säkert finns de som gör det också. Den arabiska hästen är väldigt elegant. och man ställer ut dom på utställningar, ungefär som vi gör med våra hundar. Kul att se! Sverige har väldigt hög kvalitet på sin avel av arabhästar. Så uppfödare i många andra länder köper hästar härifrån, Och även araberna själv köper hästar från Sverige, Det måste ju ändå vara ett väldigt gott tecken.

Dagens bild på en trötta valpar, 4 dagar gammal idag.