Klockan är 19.40 och jag har just landat i kökssoffan efter dagens sista hundpromenad. Nu är jag helt slut. Inga fler promenader idag. Kanske bara en kort kvällsrunda Under 3 timmar och 45 minuter har jag gått hundpromenader idag. Nej, fel för Kevin fick en cykelrunda. Så jag har faktiskt inte gått hela tiden. Och valppromenaderna blir ju korta och långsamma. Träffar hundar och folk att hälsa på. På ett ställe kom en liten kille tultande. Han kaske var runt året, lite drygt. Grabben verkade helt orädd och närmade sig valparna. Dom tittade bara nyfiket på honom och nosade på hans framsträckta händer. Grabbens mamma berättade att han älskade hundar. Trots att har skrek av lycka när dom slickade på hans händer, så verkade båda valparna helt faschinerade, Ingen av dom visade minsta tveksamhet, trots hans ganska ovanliga kroppsspråk. Kul att se hur barn och valpar verkligen fann varandra. Och väldigt nyttig träning för valparna. Men det tar tid att ha hund. Och så slarvar man med maten. Hundarna är viktigare, äta kan man göra sedan. När?

Vilket osökt fick mig att tänka på våra nya studenter. Curlingtiden verkar ha tagit slut! Flera kollegor har kommit förbi och berömt de nya. Artiga och trevliga är dom tydligen över lag. Det är vi inte vana vid minsann. MEN, något klickar lite oroande. Många är väldigt kraftiga, särskilt tjejerna. Trots allt kackel om hur ofta dom tränar. Man undrar lite VAD dom tränar då. Nu ska man inte generallisera. Man ska inte heller prata illa om någon. Inte heller kasta sten i glashus, jag är ju lite överviktig själv. Men det är lite skillnad på en 60+ kärring och unga 18-åriga flickor. En tjej på ca +100 hade självförtroende så att det räckte. Den donnan hade superkorta jeansshorts, svarta tights, rosa (väldigt åtsittande) top och knähöga röda gummidtövlar!! Jösses, säger jag bara. Ingen självkritik där inte...

Ett alltid aktuellt citat: