Idag är humöret på topp igen, efter gårdagens härdsmälta. Men så är det i livet, man kan inte vara på topp jämt. Så idag låste jag in mig i mitt rum på jobbet och bara jobbade på, med det som jag ligger efter med. Konstigt nog var det ingen som störde mig på hela dagen. :-)

Någon var orolig för Zizi välbefinnande igår, när jag var så arg. Det var ingen fara, henne går det ingen nöd på i första taget. Hon fick hårdträna på det hon ska träna på, läxan i vår lydnadskurs. Men hon är ju så okoncentrerad att hon far upp som en studsboll så fort man sagt Sitt! Eller inte just vid Sitt, utan vid Bra!

Så hon är tålamodsprövande i allt. Men igår märkte hon att jag var lite mer hotfull än vanligt, så då lydde hon väldigt bra. Det är bara att öva på, vi har många moment att öva på. Många unga hundar i hennes ålder kommer in i en fas när dom varken hör eller ser det man säger. Men så en dag så "ploppar" det till och så gör dom allt rätt igen. Det sitter liksom där i bakhuvudet och väntar på rätt tillfälle. Eftersom Zizi alltid försöker smita ut genom ytterdörren så är det också ett projekt som tränas. Sitt-Stanna och så öppnas dörren. I 9 fall av 10 fungerar det inte och hon kastar sig fram till dörren. Om man inte är snabb, så far hon ut. Belöningen för henne är ju att hon lyckas smita, så man får öka belöningen vid Sitt-Stanna. Den 10:e gången, då det lyckas blir man lika förvånad varje gång. Vad? Vad hände nu? Idag har hon suttit kvar 2 ggr, när jag gått ut. YES! Men det är kanske 100 gånger kvar att träna, tills det sitter. Jag som inte själv tycker om att lydnadsträna skulle ju helst vilja att hundar föds tränade, så att man slapp gå på kurser. Jag tycker att det är bland det tråkigaste som finns, men det måste ju göras. Precis som alla tröstlösa promenader.

I morgon är en lyckodag för alla oss som är fans av Sagan om Isfolket. För nu släpper Storytel ut ett avsnitt per vecka i fem veckor. Nu är vi uppe i avsnitt 31-35, så det är inte så väldigt många delar kvar. Men det räcker nog något år till. Alla avsnitt är helt fantastiska och man blir lätt ett fanatiskt SOI-fan.

Såg ni första avsnittet av serien Sheltland? Jag måste erkänna att jag inte tyckte att det var så bra. Hade hoppats på mer faktiskt. Men min känsla när jag läste böckerna att det var "mycket snack och lite verkstad". Tyvärr kändes ju filmatiseringen likadan, det var rätt mycket snack bara. Ja, vi får väl se alla avsnitten, men visst finns det betydligt bättre krimserier. Men scenerierna kan man inte klaga på. Vackra Shetland, som ju tillhör Scotland. Orkneyöarna är närmaste granne på den skotska sidan. Sedan kommer inte jag ihåg att man pratade en sådan skotsk dialekt på Shetland, men det gjorde man kanske.

Jag var bara så förälskad i ön när jag var där, att jag säkert svalde allt. Dom har ett fantastiskt fågelliv och är kända för sina söta Lunnefåglar (Puffin på engelska), men även för ett enormt utbud av "wildlife".

Den här valbilden, med späckhuggarna alldeles intill land är helt magisk.