Jag har ofta olika uppfattning, gentemot folk i min omgivning. Det är inget som gör mig något, jag tycker mitt och dom får tycka sitt. Idag hade jag olika uppfattning om vädret. Redan på busshållplatsen mötte jag den första. "Fy, vad det är kallt idag!", sa en dam som väntade på bussen. Nej, det tyckte inte jag och hade till och med tagit av mig vantarna.  Men det är klart, jag hade gått en timme och blivit varm. Sedan är det kanske så att om man har 20C inne och kommer ut när det är 7C, så kanske man tycker att det är kallt. Men jag som har 15C inne tycker inte att 7C ute är något att bråka om. Visserligen blåste det lite, men det var inget att oja sig över precis. Hur kan man gnälla över kyla i Skåne, när det är barmark och +7C i december? Men döm om min förvåning när flera av mina arbetskamrater kom in frustande och klagade över kylan utomhus. Jag fattade inte alls vilken kyla de pratade om. Och lagom till lunch kom solen fram och temperaturen gick upp till 12C i Bårslöv. Det var underbart att gå hundpromenader mitt på dagen idag. Man kunde nästan blunda och låtsas att det var vår på gång. Fast jag är rädd för att det nog kommer både kyla och snö så måningom. Men jag tillhör de som gläds för varje dag som den håller sig borta. Om precis 2 veckor, måndagen den 22 december vänder ljuset igen. Yippiiii! Bästa dagen på året. Sedan kan det snöa och blåsa hur mycket det vill, för då är ljuset på väg tillbaks..och så kommer snart våren. Men jösses, tänker ni. Nu får hon väl ändå ge sig. Nu ska vi ha jul och mys först. Jo, det ska vi så klart. Men det gäller att se frammåt.

Idag har jag anmält till nästa års första utställning. Så nu är det ingen återvändo, nu är det bara att trimma allt vad tygen håller. Och hoppas att man blir klar i tid. Och blir man inte det, så finns det massor av andra utställningar. Trivs väldigt bra med mina nya trimverktyg så det känns skönt att ha bra verktyg i alla fall.

Kevin sitter bredvid mig på kökssoffan och slår med tassen på min arm och tittar med rådjursögon..."snälla matte, du kan väl klappa mig...klia lite på huvudet och bakom öronen. Det är så mysigt". Då blundar han och njuter. Slutar man så kommer tassen strax igen" inte sluta, bara klia....!"

Genom hela middagen får jag klia honom på huvudet med ena handen. Sedan lägger han sig och somnar. Varje natt vaknar jag av att Kevin kommer upp och trycker ned sig på min huvudkudde och trycker nosen i halsen och tassen i ögat (!?) och så vill han bli kliad. Så lite halvt medvetslös kliar jag honom på huvudet och han trycker nosen längre och längre ned för att till slut somna med nosen inkörd under min haka. Hur bekvämt som helst?! Men om man låter det gå en liten stund kan man vrida sig loss och han sover så gott. Snacka om att hanhundar är underbara!! Bonnie skulle aldrig göra så, hon ligger vid fötterna hela natten och är inte alls lika sällskapssjuk. Zizi vill gärna bli kliad och gosad med, men sover stilla på natten. Fast hon hoppar i huvudet på mig på morgonen, pussas och vill att jag ska gå upp. Då är det bråttom....!! Så har vi det en helt vanlig måndag....!!

Nu ska ni få en hemsk bild (i min värld går allt med vitt bort och snö i synnerhet.) För såhär såg det faktisk ut i Bårslöv den 9 december förra året. Det känns ju väldigt avlägset just nu.

Här kommer Kevin och Bonnie i full fart. Brrrrrr!