Vi har flyttat ut, Kevin, Bonnie och jag. Till gästrummet bara, vägg i vägg med sovrummet. Så stör vi inte valparna och dom stör inte oss. (kanske främst det) Nu kan vi sova ordenligt igen. Fast Bonnie ligger med ett öra mot sovrummet och hoppar ut i korridoren om någon valp skulle "prata i sömnen". Med eget rum kan vi gå upp och gå ut på morgonen, utan att väcka knoddarna. När vi kommer hem väntar frukost till alla. Efter frukost är det bus och lek. Efter någon timme lägger sig lugnet igen. Valparna har somnat och jag kan ta tag i dagens göromål. Spekulanter och vänner kommer för att titta. Kaffebryggaren står på. Man känner att magen inte riktigt hänger med i allt kaffedrickandet. Men det är ju trevligt med besöken och något vill man ju bjuda på. Fortfarande är många osäkra, ska fundera. Klart att det är ett långt åtagande, att ta sig an en valp. Men de flesta har ju någonstans bestämt sig för en ny livskamrat, annars hade dom ju inte kommit.
Det är två som utmärker sig, hellre följer efter mig, hänger i mina byxor. Nyfika, ska in på alla ställen, badrummet, städskrubben, tvättstugan. Tog med en av valparna ett par radhus bort, till en trevlig hundvan granne. Valpen fick springa på den välklippta gräsmattan och vi låg på den och lekte. Valpen var mer intresserad av att titta på alla fina blommor och trädgårsdekorationer, än att leka med oss. Nyfiken och orädd, precis som en lite terrier ska vara.

Kanske en blivande husse? Denna härliga kille var otroligt påläst om allt som hade med valpar och valpuppfostran att göra. Hade hel klart koll på det hela. Vi får se om det blir en valp till familjen.

Han var lång, smal och såg fortfarande bra ut, fast äldre. Vi hade inte träffats på många år och han bodde numera utomlands. Nu var han i Sverige och vi skulle träffas. Jag hämtade upp och vi åkte mot Österlen. Vi satt mest tysta i bilen, eller utbytte artighetsfraser. Gick vid havet nedanför Stenshuvud, gick runt i Kivik och Simrishamn. Åt lunch på en trevlig krog. Tystnad. Vad säger man till varandra efter så lång tid? En sort blyghet infann sig. Vi hade levt tillsammans i nästan 20 år, men det var längesedan. "Berätta om ditt liv", sa jag. Han berättade, om fru, barn, hus, lantställe, bilar, hundar....
Ville jag egentligen höra om hans andra liv? Eller var det bara ett sätt att konversera. Ja, kanske ändå, för att förstå. Det fanns ändå ett avstånd, en ridå, förr och nu. Det blev lite "minns du när...", fast det blir ju så patetiskt. Att jaga efter minnen från ett liv ingen av oss längre levde.
Vi levde den här dagen tillsammans, gick promenader och pratade. Om förr och om nu. Både kände att det nog inte skulle hända igen. Men vi fick var sitt nytt minne, att lägga till de övriga om oss.
Så kan det vara, livet blir bara minnen kvar.

Dagens bild är en favorit i repris. Jag tycker om den här platsen. Den är tagen i parken på Sofiero slott.

Bus, bus. Tog lite kompledigt på eftermiddagen. För att kunna ha lite kvalitetstid med min familj. Inte alls ovanligt en fredag i många familjer.
Bara det att min familj inte består av man och barn, utan av 7 st fyrbenta. Men dom vill också ha kvalitetstid. Man kan sitta på en kudde på golvet och låta sig bli biten på! Många små vassa tänder som gräver sig in i huden, speciellt i fötterna. Det låter väl som en kul aktivitet en fredagskväll?! Men valparna måste aktiveras, lite får man offra sig.
Så efter en promenad med de stora får valparna "ta över". Det innebär att Kevin får sitta i hagen i rummet medan valparna härjar. Dom älskar att reta Kevin, genom att busa runt och alldeles intill hagen. Men dom håller sig tillräckligt långt ifrån, så att han inte når dom. Jodå han träffar dom ibland också, men blir lätt lite för uppspelt. Han nafsar lite för hårt. Och försöker någon av valparna att 'dia' honom blir han,av förståeliga skäl helt tokig. Så det är lugnast med Kevin i hagen, medan leker pågår runt om

Dagens bild är faktiskt en mysbild med Claudia, Bonnies och Janas uppfödare. (Jana är Kevins mamma.) På bilden deras pappa och valparnas morfar, Räuber (Fajo Caballero Calypso). Claudia är i Sverige på semester och njuter här vid Siljans strand. Snart kommer dom och hälsar på oss.

Vid läggdags igår sa jag till hundarna att "imorgon tar vi sovmorgon!" Och det gjorde vi, hela fem minuter längre, till fem minuter över halv 5. (Suck!) bara att gå upp. Skön promenad, med hundarna lösa. Sedan gott om tid, det är det bästa. I morse fanns en hästtidning i brevlådan när vi kom tillbaks. Bara tidningsbud ute den tiden. Har tagit en provprenumeration på en hästtidning. Kul att läsa om något annat än hundar.

Men vi ska inte skaffa häst, även om jag kan bli lite avundsjuk på hästägare. Hästar släpps ofta ut i sin hage och kan sedan gå där - tyst och snäll - hela dagen. Man behöver liksom inte vara så orolig för hästen. Hästar måste inte rastas stup i kvarten, något som jag kan bli väldigt trött på.

Idag säger vi GRATTIS!!! till Kevins valpar. Födda på kennel Nun's Story för precis ett år sedan idag. Primus, Chico, Hugo, Vilja och Flora önskas lycka till.

Dagens bild är en repris på födelsedagsbarnen, 8 veckor gamla den gången.

Det känns okristligt tidigt att gå upp före halv 5, men det gick inte att sova.
Om man ringer mig vid 04-tiden så kan man nog få köpa en valp väldigt billigt...! Dom var inte populära i morse, det kan jag erkänna. Chansade på att det inte var fler ute vid den här tiden och tog med både Kevin och Bonnie. Ofta går jag med dom en och en. Eftersom vi nu hade gott om tid, så gick vi en längre runda i den vackra morgonsolen. Jag var ju fruktansvärt trött, men var tvungen att erkänna att det var skönt att gå så tidigt. Och fick massor av tid hemma sedan.

Igår såg jag bara på 2 TV program. Ett var en dokumentär med David Beckham som tillsammans med ett par kompisar åker motorcykel genom Brasilien. Väldigt intressant. Blev förvånad över att Beckham talar så bra portugisiska. Men han har kanske spelat i Portugal någon gång, vad vet jag. Nu efter karriären får man hitta på annat att göra, som att åka motorcykel med vännerna. Och hälsa på bushbefolkningar i Amazonas. Det andra programmet handlade om staden Havanna, på Kuba. Jag skulle gärna resa dit. Fantastisk arkitektur och fina amerikanska bilar från 50- talet.

Idag har vi "fikat av" en kollega som slutar. Hennes man har fått jobb i Shanghai (inom sitt svenska företag) och dom ska stanna 2-3 år. Väldigt kort varsel. Hörde om det första gången för 14 dagar sedan, då de åkte på rekognoseringstur. Flytten går redan i augusti. Måste vara hemskt att bara ha några veckor i stort sett. Ska dom sälja eller hyra ut villan? Ska hundarna med, eller vem kan ta hand om dom? Semesterresan som redan är bokad och betald, hur gör vi med den? Det måste vara 100 frågor att hitta svar på. Nu åker dom på sin planerade semester först. Ett bra val, tycker jag. Så en hastigt påkommen avtackning. Jag fick i uppdrag att fixa fika. Ut på stan för att hitta tårta och present. Ringde annan kollega om att sätta på kaffe och duka. Men det var (såklart) inte klart när jag kom tillbaks. Så mycket mer än att springa på stan och koka kaffe blev det inte idag.

I morgon ska jag ta sovmorgon. Tro't den som vill...!

Två myfikna valpar. Ska vi gå in eller vara kvar ute?

Hahaha. Har sett min första självgående gräsklippare. På min promenad kom jag förbi en trädgård där det susade runt en. Den for kors och tvärs utan att verka ha någon som helst mål. Vi som kör manuellt brukar ju köra fram och tillbaks. Men inte den här. Kul typ var det i alla fall. Tror att Kevin var lika faschinerad som jag.

Idag vet jag inte hur varm det har varit, men till och med jag tyckte att det började bli lite varmt. Hade långärmat, långbyxor och tunn täckväst. Många gick i shorts och T-shirt. Jag är inte så värmekänslig, men tror att det var nog över eller omkring +25C. Skönt var det i alla fall. (Det var över +28C..!)

Nu har alla studenterna slutat och försvunnit. Äntligen kan man kanske få något gjort på jobbet. Har börjat beta av högarna med studieresultat som ska rapporteras in i olika system. Sorterat och arkiverat högar en hög med uppsatser. Ett ex måste arkiveras i pappersform! Välkommen till 2014! Någon gång, helst innan semestern, ska jag förhoppningsvis se mitt skrivbord igen.

Dagens bild är en vy över Öresund. På min korta väg från bussen går jag över en bro över järnvägen. Vacker utsikt. Och så nedanför bron, entren till mitt jobb, Campus Helsingborg. Alldeles vid färjeterminalen. "En jobbförmån!", sa en kollega jag hade sällskap med över bron i morse. Ja, det är verkligen en förmån att ha en sådan utsikt.

Valparna springer ut och in. Över den lilla 'rampen' som jag gjort för att  utsteget i trädgården ska mildras. Man kan hitta på många hyss utomhus. Och så kan man gå in och göra sina behov. Lite bakvänt, men det går nog att lära om. Fortfarande är tryggheten inomhus.

Mamma Bonnie har börjat uppfostra sina små. Dom får inte dia som dom vill längre. Och så lär hon dom att leka. Naggar dom i nacken, puttar omkull dom. Dom hänger i benhåren och om man kommer åt ett öra, så hänger man i det. Tror att hon trivs med att vara mamma. Valparna är idag 6 veckor. Ingen är tingad ännu. Folk är så veliga. Dom ska fundera hit och dit. Sådana personer släpper jag bara tankarna på. Då får man höra av sig själv. Förhoppningsvis finns en valp kvar den dag man bestämt sig. Jo, det finns undantag, men dom är inte många.

Resten av min pion ska nu bli nedklippt. Dom får bli snittblommor och sedan flyttas. Så får det bli plattor istället för blommor.

Några suddiga foton. Inte lätt arr hinna med...farbror Kevin är en favorit, utanför staketet.

Nu börjar mina grannar bli lite väl.. Efter ett regn vek sig mina fina pioner. Då avslöjades att någon (granne?) har klippt av ett 20-tal stänglar. Så fräckt, tycker jag. Nu har jag väldig lust att klippa av de andra och ta in.
Jag ska faktiskt gräva upp mina rabatter från framsidan. Lägga plattor istället och ett staket. Tyronne och Yelva, en bit bort på gatan har gjort så fint vid sitt radhus. Så vill jag också ha. Slut med blomstöld och slut med allt skitsnack om hur jag "missköter" min trädgård. Så går det då.
På baksidan ska bli gångar av plattor och bara små bitar gräsmatta. En lättskött modell.

Idag är jag lite osams med Bonnie. Vi har olika uppfattning om vad valparna ska äta. Känner mig som värsta 'mormor', som lägger sig i allt som 'dottern' gör.
Anledningen är att hon 'lägger upp' mat till valparna. Något som är helt naturligt för en tik med valpar. Precis som hos fåglar. Valparna puttar i mungipan på tiken och då kräks tiken upp halvtuggad mat till valparna. Eftersom valparna får valpmat av mig behöver hon inte det. Så då lägger hon maten på mindre lämpliga ställen. Där är vi väldigt oense.
Men det gör hon bara med automatik och inget hon (eller jag) kan påverka. Gäller bara att hålla henne ifrån valparna när hon har ätit. Annars kommer hon att snabbt bli väldigt mager. Och det vill jag inte.