Jag kan inte fatta att jag nu varit ledig i 2 veckor. Hur ska det gå att återgå till ett normalt liv. Ett liv med tidiga morgnar (HATAR morgnar!) och bussresor. Ja, det är inte så många veckor kvar till semestern.
Lite har vi ju hunnit med Kevin och jag under tiden. Bonnie har ju mest passat valparna. Nu har valparna fått en större hage. Det innebär visst gnissel. Eftersom valparna visserligen har öppnat ögonen, men fortfarande inte ser och kan orientera sig. Då kan hagen, i jämförelse med den lilla valplådan, te sig väldigt stor. Men nu får Bonnie bättre plats och kan sträcka ut sig ordentligt.
Åkte till bygghandeln för att fixa plyfaskivor. Inga bygghandel ligger inne i sta'n, utan i utkanten. Och det blev bussen. Fick skivorna uppsågade i mindre bitar, så att jag kunde ta dom med på bussen. Lite otympliga att bära, men det gick. Skivorna satte jag på insidan av komposthagen, så att ingen valp ska fastna med huvudet i nätet. Bonnie kan fortfarande hoppa in och ut.

Vad var det som var så magiskt? Conchita Wurst såklart. Vilken röst!!

Dagens bild. Gos med matte.

Vad är tillit? Att kunna lita på någon, något. Tillit är viktigt för att vi ska känna oss trygga. Våra hundar litar på oss. Men man måste förtjäna deras förtroende. Det märker man tydligt om man någon gång blivit osams med en hund. Det kan bero på en hård tillsägelse när den gjort något otillåtet eller om den kanske blivit skrämd i något sammanhang. Det kan ta lång tid att återfå ett förtroende och en tillit.

Den lilla valpen eller unghunden måste läras att nya saker inte behöver vara farliga. Med lock och plocka får man ibland övertyga en ung hund om att en parkerad cykel eller kanske en barnvagn inte är ett farligt monster. Det är vi som ska övertyga hunden om att lita på oss när vi visar att föremålet inte är farligt. Hunden litar på oss och låter sig övertygas. Här hemma har Bonnie haft lite svårt att övertygas om att ingen vill valparna något illa. Det är typskt och inget konstigt. De första dagarna låg hon väl ihopkurad och vaktade sina små mot omvärlden. Visst fick jag lugnt och försiktigt sitta vid valplådan och även peta försiktigt på valparna. Men hon följde noga varje rörelse och tog jag upp någpn valp så blev hon genast osäker på min avsikt. Nu, efter en och en halv vecka, så går hon ut och in i hagen och låter mig gärna sitta med. Hon kan till och med gå ut ur rummet fast Kevin och jag är kvar. Det är tillit. Hon litar på att vi inte ska göra valparna illa, medan hon kanske bara går iväg för att dricka lite vatten.

Bonnie och jag har börjat träna hundmöten med en granne på kvällarna. Det går jättebra. Bonnie koncentrerar sig på mig och sin orange pip. Vi har även mött andra hundar och det har gått bra. Så nu intensifieras träningen. Ja, för er som inte är införstådda med varför, så fungerar Bonnie utmärkt i gäng med andra hundar, men har svårt att möta en ensam hund på promenad. Då blir hon osäker, blir stel i kroppen och börjar gärna skälla på avstånd. Men med "pip-träning" kan hon numera passera hundar på promenaden. Det är ju inga konstigheter för de flesta hundar. Även Kevin får träna hundmöten. Han fungerar också bra i de flesta fall, men går gärna baklänges och tycker ofta att andra hundar är roligare än matte. Det blir så svårt på utställningar då. Många domare har skrattat gott åt hans tokigheter i ringen. Kevin är inte dum, bara nyfiken. Så han får också träna lite "pip-träning".

Kevin och jag åkte iväg med bilen till skroten i veckan. Sedan fick vi ta bussen hem. Först en buss in till stan, det tog ca 20 minuter. Kevin har aldrig åkt buss innan, men satt still och klarade det galant. Gick av några hållplatser tidigare, så vi kunde gå genom centrala Helsingborg ned till den andra bussen. Så fick han sitta på en buss till i ca 30 minuter igen. Det gick hur bra som helst. Mycket nyttig träning för Kevin. Nu har jag en sådan "saknar-min-ångest". När man är van att ha bil och plötsligt kommer på att man inte kan ta sig till olika saker. Men min snälla hundkompis erbjöd mig att åka med till ICA affären igår. Det var väldigt omtänksamt. Nu får jag planera mina inköp i stan innan jag åker hem. Det löser sig. Bara att allting tar 3 gånger så lång tid. Och i nödfall har vi en liten jourbutik i Bårslöv.

Valparna växer och växer och växer. Trinda som små julgrisar. Jag tror att Bonnie får lite mycket mat, för hon är oclkå lite mullig. Men jag tänker inte dra ned på maten än på ett åar veckor. När valparna börjar äta valpmat, om ett par veckor, kan jag börja dra ned på Bonnies mat lite. Tills dess får hon äta, det är hennes passion just nu. Hon är en fantastisk mamma, som sköter sina valpar lugnt och metodisk. Hon har mognat väldigt och blivit mycklet lugnare.  

Familjen mår bra och växer. Äter, sover och växer. Och piper. Man undrar lite hur hundars luktsystem är uppbyggt när man ser hur valparna agerar. Dom är alltså ännu inte ens en vecka gamla och dom varken ser eller hör ännu. Men man kan se att någon ibland lyckas ta sig från baksidan av Bonnie till framsidan och mjölkbaren. Ibland ser dom ut som en elektrisk gräsklippare, som backar när dom går emot något, men i regel lyckas dom ta sig runt. Ja, kanske inte alla, någon stannar kanske och börjar pipa istället. Så får mamma komma till undsättning. Bonnie är rolig med det. När hon är i valphagen kan valparna skrika rätt så pass innan hon bryr sig. Men så fort ho n lämnar hagen så är hon otroligt uppmärksam på minska pip. Hon går ifrån dom ibland, för att kanske vila i sängen istället. Men det brukar inte bli långvarigt. Det räcker att en valp piper i sömnen, så är hon tillbaks i valplådan.

Ett besök på Ekeby Möbelaffär fick avsluta veckan. Man blir så inspirerad av att gå runt där. Men jag kommer alltid på någon ny idé. En promenad, lite lunch, dom har så god mat där, och så bara strosa omkring och njuta av allt. Älskar den klassiska avdelningen med chesterfield och engelsk country style.

Dessutom kan man få ideer till tapeter, då väggarna är fulla av tips. Hittade en läcker tapet som kanske kan bli fondvägg någonstans hemma. Kunde ju inte stanna så länge, men ett par timmar gick fort. Fann en tavla som jaga tänkte slå till på. Men då fungerade inte mitt kontokort i kassan. Så det fick vara den här gången. Undrar om kontokortet säger stopp åt mig ibland. För det händer då och då att det inte fungerar. Men senare fungerade kortet alldeles utmärkt på köpcentret, där det blev ett par sommarbyxor och en jeanskjol.

Hundarna badade och trimmade, eller putsade i alla fall. Dom har inte så mycket päls att trimma på. Ingen idé att spara en massa onödig päls. Så idag har det blivit lite städning. Fast jag är hopplös och det slutar ofta med att jag hittare något som jag börjar med istället. Och så gör jag plötsligt 3-4 saker samtidigt. Sätter in månadens räkningar i pärmar, ändrar om städskrubben, möblerar om tvättstugan och så tror jag att jag har bestämt hur badrummer ska se ut. Men det som jag skulle ha gjort blev det inte så mycket med. Måste ju hinna gå promenader med hundarna också. Idag var Bonnie superduktig och mötte en Siberian Husky på gångbanan, utan att morra eller skälla. Hon höll superkoll på den gula pipen i min hand. Första gången vi mötte en hund på så nära håll, utan att något hände. Känner mig så nöjd. Ett steg frammåt, som lika snart kan bli 2 steg bakåt nästa gång. Det beror ju på vem man möter på promenaden. Och jag har så svårt att förstå varför alla hundägare man möter tror att man måste stanna så att hundarna får hälsa. Det vill ju inte vi. Vi vill bara passera lugnt och stilla. Men det går ju inte, för hundägaren man möter har en så ouppfostrad hund att det blir kaos direkt. Och så får jag börja om träningen igen. Ska se om jag kan hitta några snälla hundägare att träna med. Som ni ser har jag inga förutfattade meningar om andra hundägare, haha.

Dagens bild är på valparna förstås.

Just nu är det ganska lugnt att vara uppfödare. Valparna sover, diar, sover, diar. Bonnie är en excellent mamma. Det som förvånar mig mest är att hon, samtidigt som hon är väldigt omvårdande med sina små, ändå kan gå ifrån sina valpar ibland. Det är inte många förstagångstikar som gör det. De flesta får man lyfta, släpa för att ens få ut och rasta. Men inte Bonnie, hon kommer gärna med ut i köket, eller hoppar upp i sängen ibland. Där har hon full koll på sina småttingar. Vid minsta pip är hon snabbt tillbaks i valphagen igen. Likadant ute. De flesta tikar vill inte gå ifrån kullen, men Bonnie älskar sina promenader och verkar inte ha minsta tanke på valpar hemma just då. Det är först när vi närmar oss på hemvägen som hon ökar på steget lite. Inatt har vi alla sovit lugnt och jag behövde inte gå upp förrän kl 04. Det känns i hela kroppen att jag fått sova ut ordentligt. Så idag ska vi ta tag i lite plock och saker här hemma. Kanske en tur till Ekeby Möbelaffär, min nya älsklingsaffär. Men den bilen? Ja, med den bilen! Måste ju passa på nu, sedan får jag ta bussen. Fast jag vet inte om bussen går förbi just vid möbelaffären, men den går till Ekeby i alla fall.

Det är ju inte så varmt och skönt längre, men det går ju inte att klaga. Vi har faktiskt haft +20C i en vecka, så lite kyligare väder får vi nog stå ut med. Värmen kommer nog tillbaks igen. Det var antaligen bara för att jag hängde undan vinterkläder till valborg. Alltid är det någon vante eller mössa kvar på hatthyllan i hallen. Men nu är dom borta.

Såg ett fantastiskt program om hästar i går kväll. Det handlade om två stuterier i Sverige som föder upp arabiska hästar. Väldigt vackra, graciösa hästar, avlade för snabbhet. I många länder används dom i speciella kapplöpningar, men även tävlingar i distansritt. Kanske inte främst som hopp- eller dressyrhästar, även om det säkert finns de som gör det också. Den arabiska hästen är väldigt elegant. och man ställer ut dom på utställningar, ungefär som vi gör med våra hundar. Kul att se! Sverige har väldigt hög kvalitet på sin avel av arabhästar. Så uppfödare i många andra länder köper hästar härifrån, Och även araberna själv köper hästar från Sverige, Det måste ju ändå vara ett väldigt gott tecken.

Dagens bild på en trötta valpar, 4 dagar gammal idag.

Fy fasen vad jag är trött!! Var uppe 7 gånger i natt, för att rätta till någon valp som protesterade. Då känner man att man bara sover en halvtimme i sträck. En uppfödarkollega sa en gång att man åldras 10 år för varje valpkull. Ja, det känns så ibland. Säkert lika jobbigt med nyfödda barn. Tänk er att få femlingar! Såg en dokumentär på TV för något år sedan, om en familj i England som fick femlingar. Dom fick allt sponsrat, välling, blöjor, ja rubbet. Och den lilla byn där dom bodde gick man ur huse för att hjälpa till. Man gjorde upp tjänstgöringsscheman i byn, så att det alltid fanns "personal" i forma av grannar på plats. Speciellt nattetid, för att ta hand om barnen så att föräldrarna fick sova ostört. Men även dagtid fanns det alltid några "schemalagda" grannar på plats i huset, för att hjälpa familjen med de nyfödda barnen. Det var verkligen rörande att se vilken fin sammanhållning man hade i den här lilla byn. Här har vi inga grannar som hjälper till. Bonnie får nöja sig med sin enda matte. Det är inte så lätt för en "nybörjarmamma" att ta hand om 5 st valpar, även om Bonnie är jätteduktig. Alltid är det någon surkart som tycker att han eller hon ligger illa till och börjar pipa. Då blir Bonnie orolig och far upp och så är cirkusen igång. Jag hör ju, av erfarenhet, på valparnas ljud om dom är i fara, eller bara sura över att ha tappat sin spene. Men Bonnie har inte ännu lärt sig alla nyanserna i valparnas skrik. Om några dagar har hon säkert lugnat ned sig och vi alla kan få sova lite bättre.

Idag fick Bonnie gå på promenad igen, den första sedan valpningen. Tänkte att hon kunde ta det lugnt ett par dager. Men idag skuttade hon glatt med. Jag blev förvånad över att hon ville hänga med. De flesta tikar brukar vända i ytterdörren redan och vilja tillbaks till valplådan. Men inte Bonnie, hon drog i kopplet för att komma ut och gå. Svansen viftade och hon tyckte att det var härligt att komma ut i det fina vädret. Så fick hon springa lös ute på fälten en liten stund. Och som hon sprang! In med svansen och så full fart. Snacka om att ha spring i benen. Tyvärr hade jag ingen mobil med, men det var en härlig syn. Det fick nog räcka med en promenix idag, så ska vi öka portionerna igen vartefter.

Kevin, som ju springer på löpband varje vecka, är jättepigg. Det märks att han har fått mycket mer energi. Så han får gå lite längre promenader och springa lös också. Så trots att jag går promenader på promenader hela dagarna, så är det jag som har sämst kondition. Måste fasktisk skaffa mig en cykel och så släppa bilen. Har en svår separationsångest, eftersom jag vet att jag blir så låst utan bilen.

Visst jag kan åka till jobbet ändå med bussen och jag kan ju handla i stan, innan jag åker hem. Men allt det där andra man gör. Då är det slut med löpträning för Kevin, ingen grytträning, inga träffar med vännerna. Nej, nu måste jag ta tag i det bara! Man kan inte ha en bil som bara är stående i garaget. Den kostar ju fortfarande i skatt och försäkring. Så nästa vecka måste den iväg. Så får man börja leta annan bil. En billigt bättre begagnad som inte har gått för mycket, eftersom jag kör mycket själv. Kombi förstås och så ska den vara pålitlig, så att man törs köra utomlands. Låter väl enkelt, men det är inte så lätt att få ihop det. Har ni några kontakter eller tips,  så hör av er.

Kevin njuter av att få ha fåtöljen själv nu när Bonnie har annat för sig.

Det snöar i min trädgård! Det kan ju låta konstigt när det är +20C och sol.
Haha, det är bara bigaråträdet som snöar ned sina utblommade blommor. Ett vitt täcke på marken. Och på andra sidan om huset blommar nu min röda rhododendron. En riktig skönhet.

Valparna växer och mår bra. Mamma Bonnie har gott om mat till dom små.
Mätta valpar är nöjda valpar. Dom är så tysta och snälla.
Det är så kul att se tikar som har valpat. När dom kommer på "Oh, jag kan ju springa igen...". Idag har Bonnie jagat runt Kevin i trädgården. Runt, runt och man kunde se hur kul hon tyckte att det var. Hon ska få gå med på promenad och få springa lös lite.
Det är inte lätt att ta foton på en hög svarta valpar. Men det ska komma fler foton vartefter.

Så har dom äntligen kommit, de små. Frammåt morgontimmarna, efter en natt med den ena TV-filmen efter den andra, för att hålla sig vaken. Så kom 3 i rask följd och så ett uppehåll. Så kom nr 4 efter någon timme och efter ytterligare ett antal timmar kom "sladdisen", nr 5. Summan blev 3 killar och 2 tjejer.

En större kull än jag hade räknat med, men en glad överraksning. Alla pigga, glada och väldigt hungriga. Mamma Bonnie tar så fint hand om dom. I början var hon lite bordus och puttade omkring på dom oroväckande hårt. Men efter hand, när alla var mätta och lugnet lägrat siig, så blev hon lugnare själv.

Det är så fantastiskt hur dom direkt förstår, när man visar tiken den första valpen. Hon slickade den direkt och det är lika fantastisk varje gång att se hur modersinstinkterna slår till direkt och dom vet precis vad som förväntas. Nu sover alla hos mamma och det är så tyst och fridfullt. Det är en ynnest att bara få sitta och titta på dom. Nu ska vi bara njuta av att få ha dom till låns några veckor. Och i det här härliga vädret gör det ju inte ont att ha ett par veckors semester heller.

Har sett en TV-reklam om gräsklippare som far fram över gräset och klipper själv. Jojo, det vore ju något. Men det har jag förstått att man måste ha en golfbanelikande trädgård, utan hörn. För alla har ju sett att alla självgående gräsklippare är runda i kanterna. Vilket torde innebära att den inte klipper överallt. Det samma gäller nog för självgående dammsugare. Vi som har hundar vet ju av erfarenhet att dammråttorna gärna lägger sig just i hörnen. Där dammsugaren inte tar. Smart!? Alltså behöver du ett redan rent hem, utan möbler som stoppar dess framfart och runda, eller inga hörn.

Äh, bättre att dra fram sin vanliga gamla dammsugare och gräsklippare. Eller så kan man skaffa get. Dom lär kapa gräset väldigt kort.Hur dom fungerar på dammråttor vet jag inte.

Att jag gillar spänning och utmaningar är väl ingen nyhet precis. Men att köra min bil med körförbud kan vara spänning nog. Skulle ett ärende till det stora köpcentret. Det tar ca 10 min med bil och kanske 1,5 timme med buss. Alltså fick det bli bilen. Tänkte ta lite omvägar ute på landet, för säkerhets skull. På ett ställe skulle jag svänga vänster i en korsning. Men hann se i ögonvrån att det var en poliskontroll längre bort på den vägen. Ingen bakom så jag kunde byta fil och svänga höger, puh!! Kände hur adrenalinet pumpade. Visserligen ligger skroten precis bakom poliskontrollen, så jag hade nog kunnat krångla mig ur böterna och säga att jag var på väg dit. Där finns en utfart på andra sidan, så jag hade kunnat ta mig vidare. Men nu blev det en omväg över vackra öppna landskap. Det är så kul att ta småvägar på landet. Många fina små hus och bondgårdar. Ett ställe hade ett helt gäng med svarta getter. Vad heter getens ungar, killing tror jag. Söta, ulliga, svarta nystan som skuttade omkring i hagen.

På köpcentret köpte jag bl.a en vetepåse. Dom är toppen när man har valpar. När tiken måste lämna valparna en stund, så ersätts hon av en värmd vetepåse. Små nyfödda valpar har inget sätt att hålla värmen själva, utan behöver ha lite värme utifrån.Vetepåsen kan man värma i micron. Den är ju kanske främst tänkt om man har nackvärk eller så, men jag har använt vetepåsar till mina valpar i 15 års tid och det fungerar utmärkt.

Igår var alla grannarna ute och klippte gräs, och rotade i sina trädgårdar, så även jag.  Jag sågade bort grenar från det fallna äppelträdet. Det ska grävas upp och ersättas med något annat. Sedan var det lite gräsklippning kvar. Idag är det helt tyst i mitt bostadsområde, undrar var alla är? Bonnie går omkring och gräver lite här och lite där, för att hitta ett lämpligt ställa till valplya. Nej, det är klart att hon inte ska valpa i trädgården. Men många tikar har en instinkt att gräva hålor. Det ligger nog i urhundsgenen.

Inne är allt förberett, så snart valparna har bestämt sig för att göra entré. Ännu är det lugnt och stilla.

Visserligen ville Bonnie inte äta sin frukost i morse, men åt gärna upp min smörgås istället. Så det var nog inte någon större fara med aptiten. Hon får nu mindre portioner 4 gånger per dag, så det kanske bara var fullt i magen just nu. Det finns ju inte så mycket plats över till en massa mat. 

Den nyinflyttade familjen med pitbullvalpen, som jag nämde i en tidigare blogg, bekände färg direkt i går morse. Valpen släpptes ut på deras uteplats vid 8.30 och så stod och skällde (läs vrålade) i säkert en halvtimme. Det hördes nog i stora delar av Bårslöv som den lät. Så jag var nog inte den enda grannar som blev irriterade över det. Mina hundar var heltokiga och for runt i lägenheten för att komma ut och kunna skälla tillbaks. Precis när jag bestämt mig för att nu fick det vara nog, slutade eländet. Jösses, att folk inte fattar att man inte man ha sin valp stående ute och skrika på det sättet en tidig lördag morgon. Eller någon annan dag heller för den delen. Dom kunde gå ut och gå med den istället.

Måste trimma mina hundar lite idag. Då är det skönt att kunna vara ute i solen. Bonnie behöver få en sista trimning, innan valparna kommer. Det måste ju vara skönare att vara kort i pälsen. Det är nog varmt nog att ligga still i valplådan hela dagarna, speciellt så här års.