En ledig dag med mycket på agendan. Uppe tidigt trots en semesterdag. Ibland måste man bara ta en dag och "komma ikapp". Hinna städa upp lite. Zizi skulle till veterinären för att få ett friskintyg till sin försäkring. Jo, jag kunde ha tagit med henne samtidigt med Sudden. Men det kändes lite mycket att ta med två ostyriga valpar på bussen till sta'n. Så Zizi och jag åkte idag istället. Nu är hon så van att resa att hon somnar i mitt knä. Bilar, bussar och stadens ljud bekommer henne inte längre.. Men veterinärens snälla schäfer Ace ville hon inte hälsa på. Han lade sig på golvet och försökte locka henne, men icke. Hon vänjer sig nog vid honom så småningom. Så åkte vi hem och vilade en stund, innan Kevin och jag åkte till Bruce skog. Saknar mina skogspromenader. Förut gick jag 3 km spåret i skogen varje dag efter jobbet. Men det känns längesedan nu. Det är ca 4 km till skogen hemifrån mig. Det tar ju bara 5-10 min med bil. Men med bussen till sta'n, väntetid och ny buss tog det 1 tim och 10 min, enkel resa till skogen. Kevin fick springa lös och njöt nog lika mycket som jag av vår promenad. Tänk att sommaren fortfarande är kvar. Helt underbara dagar med sol och över 20C. Bara att njuta och vara tacksam.

Tror den här bilden är från Tropical Beach i Norra Hamnen, Helsingborg. Eller så är den från Hawaii......

Ojoj, vad dagarna springer iväg! Respekt till alla småbarnsfamiljer och ni andra som hinner en massa. Ni som hinner städa, baka, tvätta fönster, sköta trädgård, umgås med vänner och allt det där som alla andra hinner med. Nu är klockan strax 21.00 och jag sätter mig vid köksbordet för att få lite middag. Nu blev det bara spagetti och köttfärsås. Den eviga klassikern som man aldrig växer ifrån.

Sudden har varit hos veterinären och blivit friskförklarad. Men skrämde mig rejält när vi kom fram. Efter att ha åkt ett par olika bussar och gått en liten promenad till veterinären. Han busade en stund med veterinärens stora svarta schäfer i väntrummet. Vi var sista besökare så gjorde inget. Men Sudden fick lyftas upp på bordet och friskintyget kunde skrivas på. Och vi kunde hoppa på nya bussar för att komma hem igen.

Glöm inte att i morgon (torsdag kl 21.00 ) titta på mitt nya favoritprogram Tidsjakten på TV. Det är så löjligt hur folk hänger upp sitt liv och tror att hela världen ska snurra runt dom. Jo, jag berömde de som hinner en del i vardagen. Men den där tidsjakten som beskrivs i programmet tror jag ingen vettig familj lever efter. Det är bara patetiskt. Så det är med lite tillfredställelse över sin egen situation man ser programmet. Kanske med ett litet hånflin på läpparna, det ska erkännas.

Vi har en liten samlare här hemma. Lille Sudden samlar på sig som den värsta ekorre. Han har en favoritkorg och där samlar han allt möjligt. Men tre saker ligger liksom alltid där. Det ätr ett tuggben, ett märgben och en IKEA-råtta. Hur många gånger jag flyttar på dom så är dom snart tillbaks i korgen. Plus allt annat som han hittar. Ställer man tofflorna ifrån sig lite slarvigt, så kan man i regel hitta en eller båda i hans korg. Kläder som inte hängts upp ordenligt åker ned i korgen. Ja, till och med min mobiltelefon, men den fick jag snabbt tag i. Jag skulle vilja tro att han är lite ordningsam. Städar liksom upp efter alla andra. Ewa- jag tror att du kan börja plocka undan lite, haha! På lördag åker Sudden till sin nya familj. Jag tror att han kommer att tycka att det blir skönt. Äntligen lite lugn och ro! Hoppsan, där försvann precis en kudde iväg från en av köksstolarna...(hm), tror jag vet vart den tog vägen. I trädgården kan man också hitta konstiga saker. Men det kan nog inte Sudden anklagas för, det finns andra i familjen. En dag hade 'någon' varit i tvättkorgen och hämtat lite kul saker att sprida ut i trädgården. En bh här, en strumpa där... Bara att börja plocka ihop allt igen. Men bra, för nu blev det påsatt en tvätt direkt.

På eftermiddagen idag hade vi releaseparty på jobbet. Några av lärarna har skrivit en bok ihop och det skulle ju firas att den nu var klar. Så jag drack ett halvt glas champagne och åt ett par goda snittar. Kände mig lite lurig när jag gick till bussen sedan. Jag dricker så sällan att jag i regel bara behöver smutta lite för att känna av det. Så väl hemkommen blev det en cykeltur med Kevin, för att nyktra till lite. (haha) Jag brukar cykla och gå om vartannat, en lagom runda utanför Bårslöv. Men idag var det många störningsmoment. Då måste man ju hoppa av och gå för att inte riskera något. Flera katter passerade över vägen framför, så kom ett par med två heltokiga taxar. Ja, Kevin uppförde sig inte så mycket bättre själv. Sedan kom en Jack Russell och så till slut en Australian Shepherd. Kändes som om jag gick med cykel mer än jag satt på. Men det gör ju lite nytta för oss båda två, ett par gånger i veckan. Efteråt fick han lite massage. Det är viktigt med efterbehandlingen, streching och massage, så att han inte blir stel. Höll på några år med kapplöpningshundar, Greyhounds. Då lärde jag mig mycket om att motionera på rätt sätt, om att varva ned och efterbehandling.

Idag visar vi några dårfinkar som galopperar på ängen, igen. Det är nyttigt för hundarna att få gå lösa. Och så kan man träna på inkallning.

Det låter som något ouppnåligt, men jag fick faktiskt sovmorgon. Jo, jag kommer ihåg att valparna kom och försökte väcka mig, men lyckades få dom att lägga sig igen. Så kunde vi alla somna om. Kvällen som skulle tillbringas framför TVn slutade förstås med sovande matte. Och så måste man ju kvällsrasta och då är man ju snart pigg igen, typ kl 23.30 När vi väl lagt oss så började någon j**el att skjuta raketer. Tyvärr hann jag inte med där. Annars tränar ju jag mina hundar med godis och leksaker vid jul/nyår, så att dom inte ska bli rädda. Men nu flippade Bonnie ut totalt och Zizi började skälla. Det tog en stund att lugna alla uppskärrade hundar och komma till ro igen. Om det inte redan är förbjudet, så borde det vara förbjudet att skjuta raketer annat än vid nyår. Så vi var kanske värda vår sovmorgon.

Sedan har alla hundar blivit badade och trimmade. Min rygg har nästan givit upp nu känner jag. Måske skaffa ett hundbadkar, så att jag slipper krypa på alla fyra i duschen. Men skönt med rena hundar. Eller ja...valparna hoppade raskt ut i trädgården och fortsatte utgrävningen. Hm! Så mycket mer aktiviteter blev det inte. Alla promenader tar sin tid och så har jag försökt läsa ikapp i högen med olästa tidningar. Ligger lite efter när tidningarna visar tips på påskmat, eller tips på blommor till midsommar.

Igår blev det flytt av liten igelkott igen. Vet att man inte får flytta dom, men bättre än det öde som drabbar dom om dom kommer in i vår trädgård. Den här låg precis intill staketet vid Kevins utkik i häcken. Han blev ju helt tokig när han upptäckte kotten 20 cm från nosen Så det fanns ingen annan räddning för den än att snabbt hämta den och föra den till säkrare mark. Faktisk bara andra igelkotten jag sett i sommar. Förra året flyttade jag på ett 10-tal. Förhoppningsvis har alla hittat nya boplatser.

Dagens vacka vy är en solnedgång från Visby. Taget förra sommaren.

Fy vad jag har varit osams med mina hundar idag. Redan i morse var vi på olika våglängd liksom och på lunchen var dom billigt till salu allihop. Det var faktiskt bara Bonnie som uppförde sig och fick gå på lunchpromenad. De andra blev förvisade till trädgården. Kevin har ju bara en sak i huvudet och tänker dessutom med fel huvud den här veckan. Han har nu fått en kudde att fördriva tiden med. Den håller honom sysselsatt kan jag väl säga. Det där med kuddar till pilska hanar är väl beprövat i vår familj. Även Kevins pappa hade en stor kudde att avreagera sig på under de värsta dagarna. Zizi var helt oregerlig på lunchen och gjorde bara allting fel. Lille Sudden, som i vanliga fall är snällheten själv, skulle först inte gå ut, bara stod i dörren och vägrade. Sedan skulle han inte gå in heller. Det slutade med att han fick tillbringa en stund ensam i trädgården, med dörren stängd. Jag orkade ha fler diskussioner med honom just då. När jag så småningom öppnade igen, så kom han in direkt. "Matte, du glömde mig...". (Hm).

Jag har ju pratat om att gräva upp i trädgården och göra gångar. Hundarna har ju gjort vissa "stråk" i trädgården. Och i stället för gyttjepölar i vinter tänkte jag lägga plattor. Men det är som vanligt mycket snack och lite verkstad. Så nu har Zizi och Sudden tagit saken i egna tassar. Man har helt enkelt börjat gräva upp trädgården! Kanske inte precis där jag hade tänkt, men man får ju inte vara så nogräknad. Man får helt enkelt vara tacksam för den grävhjälp man kan få i sådana här projekt. Vi får se om helgen bjuder på vidare grävarbeten, eller målning av plank. Tapetsering inne är också ett långtidsprojekt, som skulle varit klart i somras. Det finns alltid att göra och när man tröttnar på det kan man alltid gå en hundpromenad.

På söndag måste det väl bli valvaka antar jag och sedan matas man av alla spekulationer i veckor framöver. Varför blev det si, eller så? Vad ska dom göra nu då, si eller så?  Ja, man kommer att trötta flera gånger om och vara tacksam att det inte är val så ofta. Det finns riksdagspartier som gör TV-reklam och säger att "Rösta på oss, så ska vi värna om gratis parkering i city". Jösses, den som röstar utifrån sådana vallöften fattar inte vad valet handlar om. Klaga inte sedan över höjda skatter, sämre sjukvård, högre arbetslöshet osv. Ni röstade faktiskt bara på gratis parkering i city!

För någon dagar sedan pratade jag om tidstjuvar och hamnade igår kväll helt otippat på ett TV-program om just tidstjuvar i vardagen. Man fick följa en familj som verkade helt hysterisk. Deras barn hade ett fleratal aktiviteter varje dag och på helgerna skjutsades det efter scheman. Så föräldrarna fick ofta äta middag vid 22-tiden fram för var sin laptop. Löjliga familjen, tycker jag. Enklast vore väl att varje barn gör en aktrivitet i veckan. Den här familjen umgicks aldrig och jag tror inte att programmet hjälpte mycket heller. Mamman erkände att hon ville känna sig "duktig". För vem är hon duktig när hon bränt ut sig? Se programmet om ni kan, torsdagar i SvT.

Ha en trevlig helg!

Dagens bild har jag "snott" från Facebook. Det är Kevins mamma Jana (Ch Jandinja Calypso) som fått följa med sin husse Kary till jobbet. Hon ser ut att njuta på den fina stolen och övervakar att alla jobbar ordentligt.

Jobb, jobb, möte efter möte. Jag är ingen mötesmänniska. Tycker att möten ofta bara är tidstjuvar. Skulle hellre sitta på mitt rum och försöka hinna med vardagen. Idag blev jag lite oense med min chef om min roll i en kommitte. Jag vill slippa att vara med, men det tyckte inte hon att jag kunde välja själv. Jag tycker inte att kommitten sköts ordentligt och jag vill inte vara delaktig i det. Vi får se hur det går. Jag måste säkert stanna nu, bara för att...,men då får jag väl stå ut ett tag till.

En annan tidstjuv är bussen till och från sta'n. Normalt åker ju folk en tur fram och tillbaka. Jag åker 4 turer på 20 min, varje dag. Visst, det är billigt att åka buss. Utan bil sparar man pengar, det är ju klart. Men friheten att kunna ta bilen saknar jag. Om bussen kom i tid, men man lägger timmar på att vänta på försenade bussar. Vissa dagar hinner jag knappt in och vända hemma. Snabb runda och så tillbaks på bussen. Timmar på bussen, som jag hellre skulle ha lagt på kvalitetstid med mina hundar.

Det finns många tidstjuvar i vår vardag. varje dag. Det är viktigt att ta vara på tiden, inte slarva bort den. Varje minut som går kommer aldrig tillbaks. Så nu ska jag ta tag i tidstjuvar i min vardag. Bussen kanske inte går att göra något åt, men det kanske går att ändra på något annat.

Bonnie och Zizi på ängen vid idrottsplatsen. Lite flåsiga efter en första rusch över fältet.

Att ha en kärlekskrank hanhund hemma kan ha sina avigsidor. Det vet ni som har hanhundar. Nu är det väldigt individuellt hur dom uppträder. Vissa ylar och är knappt kontaktbara om det finns en löptik i närheten. I mitt fall kommer jag ganska lindrigt undan, även om jag är rätt trött på Kevins eviga pipande. Men så länge han bara piper får man vara tacksam. Han håller sig lugn i övrigt. Och förhoppningsvis går det över i nästa vecka. Och på andra sidan har vi Bonnie som också sitter och piper, för att komma åt Kevin. Ånej, så roligt ska vi inte ha! Dom hålls åtskilda tills faran är över + några extra dagar, för säkerhets skull.

Ungdomarna leker och leker. Undrar om inte Sudden kommer att tycka att det blir rätt skönt att få komma till sin nya familj om ett par veckor. Jag vet att hans familj längtar väldigt mycket. Han är nog lite trött på att vara "slagpåse" åt Zizi nu. Hon är inte alls dum med honom, bara lite retsam. Och väldigt energisk! Hennes energi tar liksom aldrig slut, så jag får "rädda" Sudden efter en liten stunds lek. Vill inte att det ska bli för mycket för honom. Då leker Zizi själv. Man kan springa runt äppelträdet ändå, runt, runt. Eller så kan man gräva små kul gropar. Fast bäst är att gå ut på promenad. Hon står alltid närmast dörren när vi ska ut, och träning av "stanna!" ingår ett flertal gånger per dag. Någon som hon struntar fullkomligt i. För hon ska UT och hon ska ut FÖRST! Så den diskussionen har vi varje gång ytterdörren öppnas. Så småningom fattar hon väl det också. Det är en rätt smart tjej, men vet att utnyttja situationer. Och lättdresserad i stort, eftersom hon älskar mat. Det kommer jag ihåg från min tid med basset hounds på 70-80-talet. Dom var lätta att lära, bara dom fick mat. Alla bassets är matvrak. Min man tävlade till och med i lydnad med en av våra bassets på den tiden. Bara på låg nivå, men det gick rätt bra vill jag minnas. Ja, det finns stunder då jag saknar bassets. Dom är lugna och trygga och bryr sig inte om mycket i livet. Ibland när jag får bråka med stökiga terriers, då saknar jag det där lugna, sävliga. Och inga terriervalpar är någonsin lika söta som bassetvalpar som lufsar runt och trampar på sina öron.

Idag fick jag en fin bild från Suddens matte Ewa, tagen här hemma vid deras besök. Kevin, Sudden och Zizi hoppas på godis. Förväntan, blev temat. Tack Ewa för bilden!

Vet inte hur många poliser jag sett idag, men många blev det. Både i uniform och civila, polisbilar i olika former, motorcyklar och många polishundar. Jag har alltid haft ett gott öga till poliser. Kanske beror det på att jag är uppväxt granne med en polisstation. Eller så är det alla snygga, artiga och vältränade killar som stoppar en på vägen ibland. Hm! När jag såg att Polishunds SM skulle gå i Malmö gjorde jag en markering i kalendern. Så i förmiddags packade jag och Zizi en ryggsäck och tog tåget till Malmö. Mycket folk, många hundar, högtalare, man applåderade och sköt med startpistol. Hur bra träning som helst för liten valp. Inget bekymrade Zizi. Vi satte oss längst ned på en trappa till en läktare och hade bra utsikt. Det är faschinerade att se dessa väldresserade hundar. På ett ställe skulle hunden jaga efter en tjuv och vända direkt på inkallning. Ingen lätt sak att lära dom. Hunden har ju full fart och fokus på den här boven. Men när kommandot kom så vände dom nästa i luften tillbaks!! Mycket imponerande!! Så var det lite uppvisningar ibland, bl.a lite biljakt. Det var även anpassat för barn. Uppvisningar och utställning av fordon. Zizi tröttnade snart och somnade. Hon kan verkligen konsten att koppla av. Folk klev över henne och det passerade folk, hundar och barnvagnar framför tassarna på henne. Men hon sov. När vi sedan skulle åka hem råkade vi ut för tågstopp -igen. Alla tåg var inställa. Så träffade jag en dam från Ramlösa, som väntade på samma tåg. Hon hälsade på Zizi och berättade att familjen hade hund. Så kom plötsligt ett tåg som vi snabbt hoppade på. Proppfullt!! Vi fick stå. Tåget skulle gå till Göteborg, via Helsingborg. Men efter ett par stationer blev det tåget inställt. Det kom ingen och avlöste lokföraren, sa dom. Nej, då är det ju inte mycket att göra. Alla fick hoppav igen för att byta tåg. Så vi rusade till ett annat tåg. Alla hoppade på det, också proppfullt! Vi fick stå igen. Det är inte så lätt att rusa med ryggsäck och valp i famnen, men det fick ju gå. Det visade sig vara ett mjölktåg, ett som stannar överallt. När vi till slut kom fram till Ramlösa blev jag erbjuden bilskjuts sista biten. Så jättebussigt! Vi hade inte varit borta längre än dom är vana vid, så hemmagänget såg rätt yrvakna ut när vi kom. En kul dag med många intryck. Både för mig och för Zizi. Nu har Bonnie och Sudden fått var sin promenad. Och Kevin har fått en cykelrunda. Nu kan vi ta kväll, med gott samvete. Ska se om vi hittar något gott i frysen att ha till middag.

Det är spännande saker som sker inne på tävlingsbanan.