Att det tar tid att ha hund är det väl igen som betvivlar. vad är det för ide att ha hund om man åker ifrån den hela dagen. Så kompenserar man sitt dåliga samvete (som man hoppas dom har!) med att gå en lååång promenad på helgen. Hunden blir skittrött, för den är ju inte van att bli motionerad. Nej, det håller inte. Själv kör jag samma koncept alla dagar i veckan. (även på semestern!) Lika tidigt uppe varje morgon, fast jag hatar det. Tyvärr kommer jag inte till skogen längre. (Måste kolla om det går buss dit) Förut tog vi bilen dit varje kväll och gick 3km spåret. Härligt att få varva ned efter dagens slut med en skön skogspromenad. Men vi går här i krokarna istället, 'Görarpsrundan', 'Södergårdsrundan' eller 'Bonnarundan', som går lite olika sträckningar utanför Bårslöv. Alla rundorna tar ca en timme. Lite kort kanske, men bättre än inget. Hundarna har ju fått minst tre kortare promenader under dagen.
Nu i sommar har jag och en granne ofta gått tillsammans vid 8-tiden på kvällen. Lite svalare och inte så många andra hundägare ute då. Oj, glömde att säga att det såklat bara är de vuxna som går rundor på en timme. Valparna går lite träningsrundor, annars är det med lek och bus några månader till. 

På måndag börjar jobbet igen och ärligt förstår jag inte hur jag ska hinna rasta alla och socialträna två valpar. Jag har inte tid att ha fyra hundar. Alla måste ju få sin egen tid varje dag. Hur ska jag hinna? Får nog gå upp före 05.00 för att hinna. Puh! Men så är det, har man hundar måste man sköta dom.

Sudden och Zizi älskar sina korgar. På nätterna har dom var sin i sovrummet. Så bestämde dom sig för att dela på en. Jag det går ju också bra. Skönt att ha en kompis!

Ibland får man bara unna sig lite, eller hur. Zizi och jag tog bussen till Helsigborg frammåt förmiddagen. Det var väldigt sparsamt med folk på gatorna. Bra, för Zizi ska tränas i stadens alla ljud. Det är faktiskt ganska mycket en lite jycke ska kunna stå ut med. Så vi spankulerade långsamt fram på gågatorna. Nosandens än hit och än dit. Mötte folk, barnvagnar, andra hundar. Var inne i affärer. Om man frågar direkt om det är ok att ta med hunden, så brukar det vara ok. Jag har henne på armen i affärer, men det var ingen som protesterade, tvärtom. Det levereras varor till affärerna, det slamras och väsnas. Ibland blev vi bara stående, för Zizi skulle titta på något. Ja, så får det bli, man måste få tid att undersöka och låta allt sjunka in. Skickade ett sms till en granne på jobb i närheten och frågade om hon ville äta lunch med oss. Absolut! Så vi sammanstrålade på en uteservering och Zizi somnade strax under bordet.

Efter ett par timmar i staden så var Zizi rätt trött och vi tog bussen hemmåt. Hon tittade ut genom fönstret och var nyfiken på det som händer utanför. Men sitter så fint i mitt knä. Vi har inte åkt så många gånger, men det märks att hon är trygg i mitt knä. Nu har hon ju åkt taxi, flyg, tåg och buss med mig, så hon känner sig nog ganska bekväm med att resa så. Förr, när jag hade bil, åkte jag till skogen varje dag. För att träna bilresor och för att där träffa folk och hundar. Nu får det bli bussen istället. Och Zizi verkar inte alls osäker inför att resa. Hon kan stå still vid en trafikerad gata utan att reagera. Det är mer allt det andra som påverkar henne, allt buller och bång. Så är det med "lantisar". Men det brukar gå över med träning, så vi tränar. Sedan när vi kom hem så fick Sudden hänga med en tur med bussen åt andra hållet. Vi åkte till Råå Centrum och gick omkring lite. Han är ju så positiv och anfaller nästan alla som han möter. Inga sorger där inte. Men han blir fort trött och vi tog nästan vändande buss tillbaks igen. Nu sover båda ungdomarna. Ja, faktisk de stora också, efter en rask promenad och en rusch lösa på ängen vid fotbollsplanen. Bonnie och Kevin älskar att springa ikapp och busa. Nu har man klippt ett område på ängen intill Bårslövs IP, där man haft parkering under cuperna. Där kan hundarna busa. Det är nästan så att det drar lite i ögonlocken på mig också  nu. Det är gott att ha semester. Man KAN ta en tupplur mitt på dagen om man vill. Man får passa på att unna sig.....!!

Sovande jyckar på här och där.  

Det här med att flyga är ju trist på många sätt. Efter närmare en vecka har jag fortfarande "klick" i öronen efter flygturen. När man flög i min ungdom, delade flygvärdinnorna ut karameller och tuggummin. Så att man hade något att tugga på vid landning. Då slog det alltid helt lock. Man hörde inget på dagar. Nu har man lite lock en stund och så "klick" några dagar.

Hörde ni om de som ska åka till Mars om några år? Det tar 6 månader att komma dit. Snacka om flygtur!! Det värsta är att idagsläget finns inte något sätt att återvända till Jorden. "One-way ticket" liksom! Lämna allt, familj och vänner för att aldrig med återkomma. Allt för forskningen, sitt namn i historieboken.
Nej, jag ska inte åka till Mars. Det är giftigt på Mars, man måste vara inomhus, i nedgrävda baracker. Vad händer när dom tröttnar, blir osams eller får frispel på tristessen? Nej fy, tror inte man ens kan tänka sig hur det skulle vara att vara instängd under jord för resten av sitt liv.

Själv lever jag ute i solen med min fyra hundar, eller kanske snarare 2,75. Halva gänget är ju så små. Jag älskar att kunna vara utomhus och kunna njuta av sol och värme.

Zizi och jag har tränat. Åkt buss, gått på sta'n, varit inne i butiker. Hon är fantastiskt duktig. Imponerande lättlärd. Sudden får också träna.

Igår kväll fick vi åka med grannen till Bruce skog, ett naturreservat i utkanten av Helsingborg. Underbar omväxlande natur. Många trevliga spår att välja. Bokskog eller fält, bara att välja. Vid fågelsjön lyfte en häger och seglade över oss. Mäktiga fåglar.

Dagens bild är Zizi på språng.

Hundarna sover, efter morgonpromenad och frukost. Själv har jag krypit upp i sängen med laptopen i knät. Kopplat upp mig mot Word Dog Show 2014 för att kunna följa resultaten on-line direkt från utställningen. Det är fantastisk service att kunna följa bedömningarna hund för hund. Man ser alla resultat för vänner och bekanta. Ja, det blir nog många timmar framför datorn idag. Vi måste ju hålla tummarna för alla vi känner. Kevin har faktiskt en dotter som tävlar, så han håller hårt sin ena tass för Flora.

Dagen ska varvas med städning, bad och trimning av hundar och om det blir någon tid över lite trädgårdsarbete. Önskar att jag varit kvar i Helsingfors några extra dagar, så att jag hade kunnat vara på plats och fått se alla vackra hundar som tävlar idag. Men det fanns inte tid till det. Vi får sikta in oss på Milano nästa sommar istället. Man har egentligen bättre överblick över alla resultat från datorn.

Ha en trevlig helg i värmen! Passa på att njuta, det kan vara svlare väder på gång. I går kväll satt jag ute med min granne vid 22-tiden och njöt av den underbara kvällen. Fler grannar dök upp och jag vet inte om det är fullmånen som inverkar, men alla hade vi svårt att slita oss från den ljumma härliga kvällen.

Undrar var jag är idag? Det kan ju låta som en retorisk fråga. Det finns en förklaring. Nämligen den att jag tappade mitt pass någonstans på väg hem. Gick igenom tullen ut men när jag senare satt på tåget var det borta. Har idag ringt till Flygplatsen, Skånetrafiken och polisen. Zizi pass har jag tack och lov kvar. Det skulle vara svårare att ersätta hennes vaccinationer som gjorts i Ryssland.
Men hittills har inget pass kommit tillrätta. Vi får hoppas att jag inte är ute och reser olovandes. Tyvärr är det inte ovanligt att folks pass försvinner och får "nya ägare", sa polisen jag pratade med. Trist, men bara att spärra det och söka nytt.

Hundarna kommer bra överens och jag tycker att dom små har lugnat ned sig lite. Eller så är det värmen. I morse lite svalare, men nu så där tryckande igen. Efter lite bus i trädgården pustar alla nu i skuggan.

Inte många knop på den här jycken. En ovanlig bild. Men det känns skönt att hon börjar komma till ro och kan koppla av.

Ja, så var vi hemma igen från besöket i Helsingfors. Jag flög dit, något som jag inte tänker göra om. Är fruktansvärt rädd men hade bestämt mig för att ändå göra den här resan. 1,5 timme i vardera riktningen, det skulle jag väl stå ut med. Nja, det var knappt kan jag säga. Det var "mind-pepping" hela vägen. Pga regnväder så var det turbulens åt båda hållen och det hjälpte ju inte. Men nu är vi hemma. Lilla Zizi kalldes av uppfödaren för Jojo. Hm, man kan fundera över namnvalet., men tyvärr finns det nog en förklaring till det. Hon är fruktansvärt busig. Ett riktigt vattensmonster, så köksgolvet flöt och vattenskålen förpassades ut i trädgården. Ny barnpool måste nog införskaffas. Den andra läcker efter att någon bitit hål i botten. Zizi kommer säkert att älska att bada i pool. Just nu försöker hon komma ned i vattenskålen... suck!

Kevin blev jättekär i henne och med sin vanliga enkelspåriga tankegång finns det bara en sak att göra med tjejer. (En 17-årings sätt att se på det motsatta könet..??)  Men det höll inte Zizi med om alls, så där uppstod en viss diskussion. Annars är hon synnerligen trevlig och resan hem gick bra. Flyg, tåg och buss i knät på sin nya matte som blev tryggtheten. Då ska man ha klart för sig att hon startade från Ekaterinburg i Ryssland i söndags, så hon har rest ett tag.

När jag ändå var i Helsingfors passade jag på att besöka en stor terrierspecial, med 1500 terriers. Word Terrier Show. Det var kollosalt varmt på det stora fältet där utställningen höll till, närmare 30C, så det var inte lätt att hitta folk, då de flesta hade utställningstält uppställda. Vi var några svenskar och finnar

vid ringside, som jag träffade. Det var 19 Lakelands anmälda för Nya Zeeländska domaren Diane Riley. Hon var verkligt stenhård i sin bedömning och det var inte många som fick Excellent. Inte ens hundarna i championklasserna föll domaren i smaken. Vann gjorde fantastiskt fina ryska tiken RUS TERRIER CARDENAL LINDA LA REINA. En röd tik som tävlat framgångsrikt ute i Europa, bl.a i Tyskland i sommar och som även blev BIS-1 i Köping för några veckor sedan. Tikens ägare var en synnerligen trevlig bekantskap som jag pratade lite med. Mycket värdiga vinnare. Bästa hanhund med certifikat fick den till Danmark ganska nyligen importerade amerikanska hanhunden HI-KEL TERRYDALE UP IN SMOKE. Även han röd och riktigt fin. Han ägs av gulliga Tenna Schildknecht Grenaae. Tenna hade även framgång med sin tik från samma kennel HI-KEL TERRYDALE DESTINY, som fick tikcert. Ja, det fanns många fina hundar, men även ett antal som man väntade sig mer av. Många var påfallade dåligt iordningjorda, andra synnerligen tunna utan någon riktig kropp. Det var ingen tvekan om att det var de bästa hundarna som vann. Nu önskar vi alla LYCKA TILL på lördag gå det verkliga eldprovet WORD DOG SHOW går av stapeln med 30 anmälda Lakelands. Jag håller nog en tumme på den ryska tiken i alla fall.

Jag tappade mitt pass någonstans på vägen hem. Efter tullkontrollen på Kastrup, så antingen i Danmark eller i Sverige. Hundens pass har jag i alla fall kvar, vilket är viktigare då hennes vaccinationer står där. Vi får se om mitt kommer i retur.

Här hemma går vi vidare med semester en vecka till och värme, värme och mer värme.....!!

Att ha 4 dårfinkar och 2 vattenmonster kräver lite disciplin, något som jag tycker saknas här hemma just nu. Och träningen av det två yngre "monstren", utan att de vuxna får mindre tid i anspråk. Så man kan nog säga att jag har fullt upp.

En liten bild från utställningen. Jag höll hundar åt utställare, fotade och skrev katalog, något som inte helt fungerade, Det blev lite si och så med fotograferandet.

Här ett foto på Tenna Grenaaes Hi-Kel Terrydale Up in Smoke och den vinstrika Larkspur Acadia Save Me A Spot.

När man har semester och går runt och gör ingenting, är en ljudbok välkommet sällskap. Men nu har jag lyssnat igenom alla ljudböcker som jag är intresserad av - just nu. Alla på Toplistan och de Nykomna. Nästa utgivningsdag är torsdag. Något som förvånar mig när jag bläddrar igen presumtiva boktitlar på Storytel, är att det är ett överflöd av svenska kriminalböcker. Även tidigare romanförfattare skriver numer kriminalare. Och tyvärr måste jag tycka att de flesta är obeskrivligt dåliga. Det är stor skillnad på författare som Leif G W Persson och Henning Mankell. Men alla andra 'nya' författare som tror sig kunna bli kriminalförfattare biter sig mest i svansen tycker jag. Och en ny bok från författarparet Öhrlund och Butler, om psykopaten Silfwerbjelke, kommer först i september. Så i brist på annat har jag börjat på serien av Per Anders Fogelström om Stockholm, Mina drömmars stad.

Dagens väder bidrog till aktiviteter inomhus. Därför har det blivit trimning av familjens hundar. Men nu framåt kvällen har den blå himlen kommit tillbaks. Då blir det kanske en Danmarkstur i morgon, om vädret tillåter.

Igår åkte jag med grannen Bodil och hennes mamma till Tomatens Hus för lunch och inköp. Mycket folk men gott om plats i den lummiga trädgården. Den goda tomatpajen är vida känd och inte blev vi besvikna. Supergott! Så blev det inköp av tomater, minigurka och ett supergott tomatsmör som jag hittade på en hylla. Passar perfekt till stekt eller grillat. Ja, man kan köpa plantor också. Både tomater, chili och örter. Tomatens Hus ligger strax utanför Vallåkra vid Glumslöv, lite söder om Helsingborg. Värt ett besök om man åker här i krokarna. (www.tomatenshus.se)

En bild på Sudden som inte är helt nytagen ser jag. Han är trimmad sedan den togs. Hundarna fick märgben en dag och här har Sudden lyckats lägga beslag på 2 st ben i sin korg. Dom får bara tugga en stund på färska märgben. Sedan åker benen i grytan och kokas. Speciellt viktigt såhär års är det att de kokas ganska snart. Brukar hitta märgben i köttdisken på Coop för ett par 10:or.

/>

Usch vad folk kan vara hemska. Blev så upprörd att det tog timmar att lugna ner mig. Igår eftermiddag tog jag Kevin på en runda runt idrottsplasen. Fortfarande mycket folk och hög ljudnivå på Eskils Cupen. Gick förbi ett gäng supporters till en match, där en dam sa "Oh, en likadan hund som min, för visst är det en Foxterrier?" "Nej", sa jag. "Oh, då är det en Airedale?" Jag upplyste damen om att det var en Lakeland. (Om man har en Foxterrier borde man se att Kevin inte är av samma ras.) Gick vidare och så plötsligt bakom en soptunna skymtade jag en uppbunden hund som såg ut som en äldre klippt terrier. En Welshterrier? Mycket svagt kunde man tyda olika färger, alltså en klippt Foxterrier. Hunden var väldigt gammal och stod rakt upp och ned och skakade våldsamt. Ingen filt, inget vatten, ingen ägare i närheten. Bara uppbunden i en flaggstång mitt ibland barn som sprang runt. Jag gick vidare till mattältet. Såg Charlotte Perelli passera förbi. Även våra sångstjärnor får vara "bara mamma" ibland. Är säkert skön avkoppling, hann jag tänka innan jag kände en hand på min axel. "står du i kön?" Jag hade tappat koncentrationen och missat att det nu var min tur i kön. Jag fick bara fram ett "oj, förlåt!" Och kunde konstatera att hon är vacker även i T-shirt och sommarkjol. Snart var jag tillbaks vid Foxterriern igen. Någon som satt på bänken intill gick fram till den skakande hunden och försökte få lite kontakt. Bara en tom blick, ett sänkt huvud. Han mådde inte bra. Det var inte varmt. Molnigt och lite blåsigt, men han kände sig säkert otrygg och övergiven. Fler kom fram och ett par funktionärer hade uppmärksammat den ensamma hunden. Enligt uppgift hade han stått uppbunden i flaggstången åtminstone en halvtimme. Då minns jag damen jag mött på andra sidan och tänkte gå tillbaks dit och höra om det var deras hund. Då kom plötsligt från ingenstans en lös dvärghund farande och kastade sig över Kevin, som gick i koppel. Den bet honom i bakbenet. Jag fick gå emellan och mota bort den lilla "moppen". Vem har en lös (ilsken) dvärghund på en idrottsplats bland 100-tals barn? Ännu en hund utan ägare? Till slut rusade den iväg och jag kunde fortsätta. Hittade damen och frågade pm det var hennes hund som stod bunden på andra sidan planen. Jo, det var det. "Gå och ta hand om honom då!!", sa jag kanske onödigt hårt. Men jag var rätt upprörd. Damen och hennes kaxige man ifrågasatte varför de skulle ta hand om sin hund. Jag förklarade att han inte såg ut att må bra, han skakar och är en gammal hund som borde tas omhand. Man binder inte den i en stolpe och ställer sig 150 därifrån. Dom sa att det var en väldigt gammal hund och att det var därför han skakade. "Så mycket större anledning att visa honom respekt då!", tyckte jag. Då började dom ifrågasätta om jag överhuvudtaget kunde något om hundar (!!) och tyckte fortfarande inte att dom gjort fel. "Bra, jag ska meddela alla som står därborta och är oroliga för ER hund, att han ägs av en skitstövel som inte bryr sig!", sa jag och gick därifrån. F-n, vissa ska inte ha hund!