Till hundklubbar söker sig alla typer av människor. Många ser en chans att förverkliga sig själva. Det är inte ovanligt med medlemmar som söker sig till funktioner där dom själva syns och hörs. Och det finns personer som blir avelsråd i sina rasklubbar för att kunna bestämma vilka hanhundar i rasen som ska gå i avel. Man hör hårresande historier från vissa raser. I början av 70-talet blev jag invald som avelsråd i min dåvarande ras. Vi var 3 personer i rådet, varav en var domare. Det var många lärorika år, då jag verkligen lärde mig rasen. Jag studerade stamtavlor och foton. Flertalet resor till England gjorde att jag också hade god kunskap om de engelska hundar som ibland förekom i stamtavlor.Vi lämnade alltid 3 förslag, med motivering. Förslagen baserades på tikens stamtavla, utseende, meriter samt tikägarens egna önskemål. Inte sällan var tikägarens önskemål en hanhund som förekommit på ett foto i senaste numret av klubbtidningen. Eller kanske Årets Hund i rasen det året. Men det finns inga genvägar om man tänker bli uppfödare. Du måste lära dig din ras!! Man måste kunna sin rasstandard. Vad står det i RAS? Man måste studera stamtavlor, titta på foton och lära sig vad som är viktigt och vad som skulle kunna passa till min tik. En av mina första mentorer sa en gång: "Om du tänker dig att det sämsta från tiken och det sämsta från hanen nedärvs till valparna och du är nöjd med det, då kan du göra den kombinationen". Det blev en hörnstolpe i min uppfödning. Och många hakar upp sig aldeles för mycket på detaljer. Det gäller att se helheten. Många pratar om svansar. Man vill inte ha "glada" svansar. Nej, det vill vi inte ha, men det finns viktigare saker att titta efter. Efter ett par år som avelsråd märkte vi att vi ofta avrådde personer från att avla på sina tikar. Vi blev lika mycker ett avelsavråd. Det var nog bara bra. Att faktisk kunna säga till personer att det inte skulle bli bra. Det kunde bero på tikens exteriöra eller mentala kvaliteter eller i några fall brister hos tikägaren. Dåliga förutsättningar som gjorde att vi hellre avrådde. Det handlar nämligen att värna om rasens bästa! I min nuvarande ras hör man ibland att rasen försvinner för att rasen är så liten och man borde avla på alla tikar. Der tror inte jag alls. Rasen försvinner inte om man avlar med gott omdöme. Det är inte antalet valpar som avgör en ras överlevnad, det är kvaliteten i rasen. Vi ska vara glada att vi har en liten ras där vi vet allt som händer. Det är många raser som blir populära och börjar födas upp av personer utan kunskap och intresse. Och vad händer, många valpar och dålig kvalitet, ofta både exteriört och mentalt. Så värna om din ras, genom att se till att upppfödarna har kunskap om rasen och känner ett ansvar. Varje kull som föds är en del av rasens utveckling.

Äntligen Midsommar ....sill, nypotatis, gräslök, jordgubbar, blommor... Det är så ljuvligt! Och det gäller att njuta för nu vänder ljuset igen. Det är ju helsjukt, men tyvärr sant.

Hoppas ni alla får en riktigt skön Midsommar! Själv ska jag bara ta det lugnt, hälsa på några vänner och gå promenader med hundarna.

Nästa helg sker utställningsdebuten för året, det ska bli spännande. Men innebär också lite nervöst

sista-minuten-trimmande. Jag är ju aldrig nöjd med pälsarna, när jag väl står där vid ringen. Känner alltid att jag kunde/borde gjort mer. Men det är nog bara i mitt huvud och det är ju inte fel att ha en hög ambitionsnivå.

TREVLIG MIDSOMMAR!!

Så här såg helgen ut, i stort. Körde lass efter lass till soptippen. Då är det bra att ha en bil som inte är så fin och som man inte behöver vara så rädd om. Jag inspirerade mina grannar som också började samla ihop saker som skulle till tippen, gamla cyklar, trasig trädgårdsmöbler, ja allt åkte. Och fler grannar kom och ville ha med saker. Så till slut körde jag mina och 3 grannars saker till tippen....

Men lite skönt att få det gjort, även om det finns lika mycket kvar i min trädgård. Gamla utnötta gräsklippare och säckar med trädgårdsavfall. För efter tippen blev det klippning av häcken. Det mesta stod grannen för, som tack för hjälpen med skräpet. Men nu blev det ju mer skräp...

00000000000000000000

Mina nya växter tar sig riktigt fint och 'granntanten' håller koll, så att jag vattnar och sköter dom...          

I går kväll var vi uppe i Skånes nordvästra spets och hälsade på Raja, Kevins kullsyster. Hundarna hade så roligt så jag tror aldrig dom spungit så mycket. Bonnie satte svansen mellan benen och sprang allt vad hon orkade runt , runt, runt...och dom andra efter. Stanley tyckte att han såg en gul boll och hoppade rakt ned i en näckrosadamm. Snopen blev han när det sa "plums". Lite chockad blev han allt, när jag fick tag i nackskinnet och lyfte upp honom. Efter 5 minuter var han helt torr, snacka om bra päls! Raja fick stå på trimbordet, men hann leka lite med de andra också. Trötta hundar sov gott på vägen hem. Tack Lena för en trevlig kväll!!

Så här års blommar vi hunduppfödare liksom ut. Man samlar sig för årets utställningssäsong. Det är också nu man har tid att åka runt och hälsa på familjer med hundar som man fött upp. Det är ju behållningen för oss, att få utvärdera de kullar man fött upp. Och så klart vill man se hur hundarna utveckats. Tyvärr hörs nu också tråkiga utställningsrapporter från vänner runt om i landet. Rapporter om fina resultat, men också om svartsjuka, baktaleri och dåligt uppförande. Det finns absolut ingen anledning att bära sig illa åt på utställning. Som utställare har man i samband med anmälan skrivit på att du tagit del av utställningsbestämmelserna. Där står bl.a att det inte är tiilåtet att uttala sig nedlåtande om andra hundar, funktionärer (t.ex. domare) eller deltagare. Och som jag skrivit tidigare så har du själv anmält till utställningen. Att vara oförskämd mot sina medtävlare hör inte till god showmanship.Oavsett vad du tycker om domarens val av vinnare, så ska du ALLTID gratulera vinnaren!! Det är inte dennes fel att du inte vann. Och den gång du vinner skulle du uppskatta gratulationerna, eller hur? Gläds istället med dom, just där och då. Spara din ev. frustration till ett annat tillfälle. Vi utövar vår hobby och vi ska ha roligt. Kan du inte glädjas kanske det är det dags att byta hobby.

Att säga vad man tycker är inte alltid så lätt. Tror att det dessutom är en åldergrej. För när man är yngre så är man så orolig för vad andra tycker hela tiden. Man måste anpassa sig för att få vara med i "rätt" umgänge. När man blir äldre bryr man sig inte längre om vad andra tycker. Jag har inget behov att veta vad folk tycker om mig, hur jag klär mig eller om min sociala status. Och i och med det så vågar man stå mer rakryggad och säga vad man tycker, även om det kan upplevas obekvämt.

Det retar alltid folk , speciellt dom som är osäkra och aldrig skulle våga säga ifrån själva. Men de flesta har inget emot att jag är rak och rättfram. Men man kan lätt bli osams med folk, något som inte heller berör mig. Vill man inte acceptera mig som jag är så ok. Jag har andra vänner.

I går kom jag i diskussion med en målare om hunduppfödning. Han trodde nog att han "kunde hund" och skulle visa sig på styva linan. Där gick man på en mina, kan jag säga. Målaren håller på med underhållsarbeten i vårt rashunområde och har en Amerikansk Staffordshire Terrier i en bil på parkeringen.´Visserligen alldeles bredvid där han jobbar, men bilen står där i gassande sol och ösregn. Det berör mig illa med hundar i soliga bilar, även om luckan var lite öppen bak. I alla fall skulle jag vara lite trevlig och fråga om hans hund. Det visade sig att han köpt den av en mindre nogräknad s.k "uppfödare". Hunden hade "stamtavla" sa han, men den var inte registrerad. (Och Am Staffar behöver inte vara registrerade i Kennelklubben) "Nej, eller hur!", sa jag. Väl medveten om att han nu var ute på hal is, men det visste han inte. Så målaren gick på i ullstrumporna och berättade stolt att hans hanhund minsann skulle bli pappa och att han skulle ha en valp. "Vad är det för tik då?", sa jag. Ja, se det visste han inte så mycket om, men det var några han träffat. "OK, så tikägaren var inte heller så nogräknad då?", sa jag. Då blev han lite tyst och så avslutade vi vårt hundsamtal. Nej, det kanske inte var så snällt sagt, men det var ju så jag uppfattade det och då får jag ju framföra min åsikt. För i mina ögon är den här valpkullen en blandraskull, när ingen av föräldrarna är registrerade i SKK. Och målaren får väl tycka vad han vill om den åsikten....

00000000000000000000000000

Det här är min nya favorit pryl! En "stenplattsborste" tror jag dom kallas. Suverän att rensa ogräs med!

Man skrapar först med piggen som sitter på kanten mellan plattorna och sedan borstar man. Det var min arabiske granne som tipsade mig. Och till er som vill ha en, dom finns på ICA Maxi och COOP, bland trädgårdssaker och kostar 80:-. Fungerar utmärkt i rabatterna också. Den är min bäste vän just nu!

Så här kan det se ut i min säng en tidig morgon, alla sover huller om buller. Men det är goooosig!

oooooo

Jag  hör ibland folk som säger att dom aldrig tänker ställa ut sin hund, för det är så korrupt med utställningar. Det kan jag säga att dom som uttrycker sig så är extremt okunniga om vad en utställning är och varför man har det. Svenska Kenneklubben bildades 1889 och några av dess uppgifter är att föra register över rasrena hundar som föds i Sverige, men även att arrangera utställningar och prov samt utbilda domare. Varför arrangerar man då utställningar och prov? Syftet är främst att utvärdera ett avelsresultat. På utställningar bedöms varje hund efter hur väl de exteriört stämmer överens med den standard som finns för varje ras. På prov bedömer man hur väl hundarna utför vissa prov, som är typiska för respektive ras. Det är viktigt för oss uppfödare att veta att vi föder upp hundar som motsvarar den standard som finns för rasen. Domare som ser många hundar, kanske över hela världen, kan ofta upptäcka förändringar inom olika raser. Man arrangerar regelbundet domarkonferenser där domarna går igenom rasernas standard, tillsammans med rasklubbarna. Där finns möjlighet att diskutera förändringar som domarna märkt och kanske föreslå åtgärder till rasklubbarna.

I Sverige utbildar Svenska Kenneklubben domare. För att komma komma in på exteriördomarutbildningen behöver man ha mångårig uppfödarerfarenhet, stor kynologisk erfarenhet och ett stort hundintresse, vara väl insatt i anatomi och det krävs en hel del annat, bara att komma in på utbildningen.  Och i Norden har vi mycket väl utbildade domare. Många andra länder har motsvarande krav, så genrellt kan sägas att domarkåren är välutbildad.  Sedan hör man ibland att den och den vinner för att han/hon känner domaren. Det kan väl tänkas att domaren känner en och annan utställare, men den som vinner har bästa hunden för dagen. Om utställningsdomare var så korrupta som många tror, skulle dom inte få vara domare någon längre stund.

Så när du åker på en utställning nästa gång tänk istället att den här domaren är väl utbildad för sin uppgift. Han/hon är väl påläst på rasstandarden och bedömer nu varje hund utifrån hur han/hon tolkar den. Sedan finns det subjektiva tolkningar av rasstandarden och det är ju vad som gör det hela så intressant. Men det behöver inte betyda att den ena eller andra har fel, bara att dom tolkar rasens standard olika och kanske har egna erfarenheter att lägga därtill. Sedan spelar naturligtvis uppvisning och trim/klipp en del när det väl gäller. För två exteriört likvärdiga hundar med olika förutsättningar i ringen kan ju påverka placeringen. Så om du kommer med en väl i ordninggjord hund och visar den på ett korrekt sätt, så har du, precis som alla andra,  lika mycket chans att vinna domarens favörer. Att klaga på domslut ger ingenting mer än dålig förloraranda. Har du anmält till en utstälnning så får du också finna dig i domarens utlåtande om din hund. Gillar du inte vad du hör. Ok, det är bara att glömma och anmäla till en annan utställning för en annan domare. Den perfekta hunden finns inte!  Och tur är väl det, för nu kan vi som föder upp och ställer ut fortfarande ha något att sträva efter ....!!

Vi har varit magsjuka i helgen, både Bonnie och jag. Nu är det ju inte så att vi äter samma mat, så man kan ju undra varför just vi blev sjuka. För mig blev det lite te och skorpor. Och för Bonnie blev ingenting eftersom hon är rejält dålig. Bara vatten, men i kväll ska hon få en halv portion väl uppbött hundmat. Ni som har fått lära er att en magsjuk hund ska äta risavkok och fisk - Glöm det!!! Det är inte hundmaten hunden blir sjuk av, så du behöver inte byta ut den. Det är större risk för oro i magen på hunden om man byter till något annat än det hunden är van vid. Det är helt säkert något annat den ätit eller blivit smittad av. Tänk på att alla former av lök och choklad är synnerligen giftigt för hundar. Och hundar mår allra bäst av att få äta en sorts foder varje dag. Dom har inget behov av att byta. Varje foderbyte atäller till oro i magen och påverkar även pälsen. Så det bästa för hunden är att du väljer ett hög kvalitativt foder och håll fast vid det. Om hunden mår bra av det finns ingen anledning att byta. Är man osäker så kontaktar man sin uppfödare. Vi uppfödare är ofta lite "fodernördar" eftersom vi vet hur viktigt det är. Ge inte hunden en massa extra "godis" sedan. Använd hundmaten som godis, den kan inte göra någon skada.

   Nu är det verkligen fullt ös - på allting! Antar att vi alla har full fart just nu. Allt ska hinnas på en gång. Studenter som ska firas, folk som gifter sig, födelsedagar, gräs som ska klippas, hundar som ska trimmas, besök här och där......pust! Men det gäller att vara intensiv så här års, när man kan vara ute lite mer. Snart nog kommer mörkret och kylan igen. Det är bara ett par veckor kvar tills ljuset vänder igen...!

Och inte en chans att hinna allt som man tror att man ska hinna, varken hemma eller på jobbet. Tur att det snart är semester, så kan man glömma bort alla dåliga samveten ett tag. Ska försöka hinna åka och hälsa på lite vänner innan semestern är slut. Hoppas få valpar i slutet av juli och då blir det till att hålla sig hemma sedan. Idag tror jag att det ska bli Stora Baddagen för mina hundar. Jo, jag badar dom ganska ofta faktiskt, men det är lika jobbigt varje gång. Inte för dom, men för mig. Ryggen knakar betänkligt efter varje baddag. Men det är mysigt med nybadade hundar, som doftar gott. Ofta när jag har badat dom så virar jag in dom i ett badlakan och lägger dom i sängen eller soffan. Där ligger dom sedan och snusar i goa värmen tills dom är helt torra. Det ser ut som om dom trivs med den behandligen, för dom ligger helt stilla i timmar......

Nu vet man inte vad man ska se på TV längre, för alla serier och bra program har tagit sommaruppehåll. Funderade på att ta TV-uppehåll faktiskt. Fotbolls-EM och OS kommer att gå ganska spårlöst förbi kan jag säga, inget som intresserar mig. Så det kan bli en lugn TV-sommar.

Trevlig helg alla vänner!