Ja, det kan ju tyckas konstigt när jag säger att jag har poeten Dan Andersson att tacka för mitt liv. Men det är faktiskt sant. För Dan Andersson räddade livet på min pappa. Det var i september 1920 och Dan Andersson kom till Stockholm för att söka jobb på en tidning. På den tiden låg alla tidningarna i det som kallas "Klara kvarteren", mitt emot Centralstationen. Där fanns även en del billiga hotell och Dan fick rum på ett av dom, hotel Hellman. Nu bar det sig inte bättre än att hotell Hellman just sanerat för vägglöss med cyanid och inte vädrat ordentligt. Så Dan Andersson omkom under natten i sitt hotellrum.

Och vad har det med mig att göra? Jo, min pappa Hjalmar Ericson kom också till Stockholm något senare samma dag. Han gick också upp i Klara kvarteren för att hitta ett hotellrum. På hotell Hellman var det fullt. Man hade precis hyrt ut det sista rummet till Dan Andersson. Så pappa fortsatte och hittade ett annat hotel. Det räddade livet på min pappa och därför även på mig..... så kan det gå i livet!

I veckan var Birgitta och Wilda och hälsade på oss. Vi var bland annat på grythundsträningen i konstgrytbanan i Sturup. Wilda tyckte att det var jättekul, och trots att det var första gången fattade hon direkt och stormskällde på grävligen, precis som man ska göra. Ett karaktärsprov är nog inte långt borta där. På karaktärsprov ska hunden bara hitta närmaste väg till grävligen och markera med skall. 

Pappa Stanley som har klarat sitt karaktärsprov, jobbar på att lära sig att gå i de olika gångarna, som är nästa steg i träningen. Han börjar förstå sammanhanget. Det är inte lätt att lära sig gå i olika gångar, någonstans finns en förträngning som han måste åla igenom, sedan kommer ett dike, ett hopp upp på en avsats (60 cm). Han är väldigt motiverad och bara älskar det! Alla som sett (och hört) honom är imponerade. Men det är mycket träning kvar.

Sedan var vi på Sofiero och bara njöt av prakten, färgerna, dofterna..... Nu är Sofiero slott som allra vackrast. Ni som har möjlighet, åk dit NU!