Så här kan det se ut i min säng en tidig morgon, alla sover huller om buller. Men det är goooosig!

oooooo

Jag  hör ibland folk som säger att dom aldrig tänker ställa ut sin hund, för det är så korrupt med utställningar. Det kan jag säga att dom som uttrycker sig så är extremt okunniga om vad en utställning är och varför man har det. Svenska Kenneklubben bildades 1889 och några av dess uppgifter är att föra register över rasrena hundar som föds i Sverige, men även att arrangera utställningar och prov samt utbilda domare. Varför arrangerar man då utställningar och prov? Syftet är främst att utvärdera ett avelsresultat. På utställningar bedöms varje hund efter hur väl de exteriört stämmer överens med den standard som finns för varje ras. På prov bedömer man hur väl hundarna utför vissa prov, som är typiska för respektive ras. Det är viktigt för oss uppfödare att veta att vi föder upp hundar som motsvarar den standard som finns för rasen. Domare som ser många hundar, kanske över hela världen, kan ofta upptäcka förändringar inom olika raser. Man arrangerar regelbundet domarkonferenser där domarna går igenom rasernas standard, tillsammans med rasklubbarna. Där finns möjlighet att diskutera förändringar som domarna märkt och kanske föreslå åtgärder till rasklubbarna.

I Sverige utbildar Svenska Kenneklubben domare. För att komma komma in på exteriördomarutbildningen behöver man ha mångårig uppfödarerfarenhet, stor kynologisk erfarenhet och ett stort hundintresse, vara väl insatt i anatomi och det krävs en hel del annat, bara att komma in på utbildningen.  Och i Norden har vi mycket väl utbildade domare. Många andra länder har motsvarande krav, så genrellt kan sägas att domarkåren är välutbildad.  Sedan hör man ibland att den och den vinner för att han/hon känner domaren. Det kan väl tänkas att domaren känner en och annan utställare, men den som vinner har bästa hunden för dagen. Om utställningsdomare var så korrupta som många tror, skulle dom inte få vara domare någon längre stund.

Så när du åker på en utställning nästa gång tänk istället att den här domaren är väl utbildad för sin uppgift. Han/hon är väl påläst på rasstandarden och bedömer nu varje hund utifrån hur han/hon tolkar den. Sedan finns det subjektiva tolkningar av rasstandarden och det är ju vad som gör det hela så intressant. Men det behöver inte betyda att den ena eller andra har fel, bara att dom tolkar rasens standard olika och kanske har egna erfarenheter att lägga därtill. Sedan spelar naturligtvis uppvisning och trim/klipp en del när det väl gäller. För två exteriört likvärdiga hundar med olika förutsättningar i ringen kan ju påverka placeringen. Så om du kommer med en väl i ordninggjord hund och visar den på ett korrekt sätt, så har du, precis som alla andra,  lika mycket chans att vinna domarens favörer. Att klaga på domslut ger ingenting mer än dålig förloraranda. Har du anmält till en utstälnning så får du också finna dig i domarens utlåtande om din hund. Gillar du inte vad du hör. Ok, det är bara att glömma och anmäla till en annan utställning för en annan domare. Den perfekta hunden finns inte!  Och tur är väl det, för nu kan vi som föder upp och ställer ut fortfarande ha något att sträva efter ....!!