Att säga vad man tycker är inte alltid så lätt. Tror att det dessutom är en åldergrej. För när man är yngre så är man så orolig för vad andra tycker hela tiden. Man måste anpassa sig för att få vara med i "rätt" umgänge. När man blir äldre bryr man sig inte längre om vad andra tycker. Jag har inget behov att veta vad folk tycker om mig, hur jag klär mig eller om min sociala status. Och i och med det så vågar man stå mer rakryggad och säga vad man tycker, även om det kan upplevas obekvämt.

Det retar alltid folk , speciellt dom som är osäkra och aldrig skulle våga säga ifrån själva. Men de flesta har inget emot att jag är rak och rättfram. Men man kan lätt bli osams med folk, något som inte heller berör mig. Vill man inte acceptera mig som jag är så ok. Jag har andra vänner.

I går kom jag i diskussion med en målare om hunduppfödning. Han trodde nog att han "kunde hund" och skulle visa sig på styva linan. Där gick man på en mina, kan jag säga. Målaren håller på med underhållsarbeten i vårt rashunområde och har en Amerikansk Staffordshire Terrier i en bil på parkeringen.´Visserligen alldeles bredvid där han jobbar, men bilen står där i gassande sol och ösregn. Det berör mig illa med hundar i soliga bilar, även om luckan var lite öppen bak. I alla fall skulle jag vara lite trevlig och fråga om hans hund. Det visade sig att han köpt den av en mindre nogräknad s.k "uppfödare". Hunden hade "stamtavla" sa han, men den var inte registrerad. (Och Am Staffar behöver inte vara registrerade i Kennelklubben) "Nej, eller hur!", sa jag. Väl medveten om att han nu var ute på hal is, men det visste han inte. Så målaren gick på i ullstrumporna och berättade stolt att hans hanhund minsann skulle bli pappa och att han skulle ha en valp. "Vad är det för tik då?", sa jag. Ja, se det visste han inte så mycket om, men det var några han träffat. "OK, så tikägaren var inte heller så nogräknad då?", sa jag. Då blev han lite tyst och så avslutade vi vårt hundsamtal. Nej, det kanske inte var så snällt sagt, men det var ju så jag uppfattade det och då får jag ju framföra min åsikt. För i mina ögon är den här valpkullen en blandraskull, när ingen av föräldrarna är registrerade i SKK. Och målaren får väl tycka vad han vill om den åsikten....

00000000000000000000000000

Det här är min nya favorit pryl! En "stenplattsborste" tror jag dom kallas. Suverän att rensa ogräs med!

Man skrapar först med piggen som sitter på kanten mellan plattorna och sedan borstar man. Det var min arabiske granne som tipsade mig. Och till er som vill ha en, dom finns på ICA Maxi och COOP, bland trädgårdssaker och kostar 80:-. Fungerar utmärkt i rabatterna också. Den är min bäste vän just nu!