Trodde att det skulle vara lite lugnt på bussen idag, när jag dessutom tog en lite senare buss än vanligt. Men det var helt fel tänkt, för bussen var överfylld med ungar i olika åldrar. Fick stå hela vägen, 20 minuter. För varför skulle någon resa sig och lämna sin plats...nej, det var förr, nu finns inte det längre. En klar attitydförändring hos dagens ungdomar. Det sa säkert våra föräldrar om oss också, när vi var i samma ålder. Stod och tittade på två unga damer som satt på var sin stolsrad. Så eftersomdom inte satt bredvid varandra och kunde prata, så SMS:ade dom till varandra, 2 meter bort.

Har legat nedbäddad i sängen några dagar, efter en influensaattack med feber och huvudvärk. Men hade några "måste-göra" saker, som var tvunget att göras ändå. Ett snabbt ärende till Halmstad och sedan ned i sängen igen. Och i går en snabb tur till Höör och spårträningen. Väl påbyltad förstås, men vädret blev bättre och solen sken. Mysigt att sitta vid grillen och grilla korv i väntan på att spåren ligger till sig. Mycket hundsnack blir det. Flera jägare med, så det blir rätt mycket jägarsnack. Men det gör inget, jag tog Jägarexamen för 20 år sedan, så jag hänger med i snacket. Hundarna gick väl inte som bäst, men jag fick några bra tips till nästa gång. Kan ha varit vinden som spökade lite, för det vara flera av hundarna som gick lite högt.

Kevin är laddad - "Skynda på med stövlarna Matte, så att vi kan komma iväg...!!"

Samling för att lägga ut spåren.

I veckan kommer några familjer som är intresserade av att veta lite mer om Lakeland terrier. Det är alltid väldigt trevligt. Härligt att få visa upp hundarna och berätta om vår trevliga ras. Så hoppas man ju att dom ska fastna för rasen och kanske så småningom skaffa en hund.

Ja, det kan ju tyckas konstigt när jag säger att jag har poeten Dan Andersson att tacka för mitt liv. Men det är faktiskt sant. För Dan Andersson räddade livet på min pappa. Det var i september 1920 och Dan Andersson kom till Stockholm för att söka jobb på en tidning. På den tiden låg alla tidningarna i det som kallas "Klara kvarteren", mitt emot Centralstationen. Där fanns även en del billiga hotell och Dan fick rum på ett av dom, hotel Hellman. Nu bar det sig inte bättre än att hotell Hellman just sanerat för vägglöss med cyanid och inte vädrat ordentligt. Så Dan Andersson omkom under natten i sitt hotellrum.

Och vad har det med mig att göra? Jo, min pappa Hjalmar Ericson kom också till Stockholm något senare samma dag. Han gick också upp i Klara kvarteren för att hitta ett hotellrum. På hotell Hellman var det fullt. Man hade precis hyrt ut det sista rummet till Dan Andersson. Så pappa fortsatte och hittade ett annat hotel. Det räddade livet på min pappa och därför även på mig..... så kan det gå i livet!

I veckan var Birgitta och Wilda och hälsade på oss. Vi var bland annat på grythundsträningen i konstgrytbanan i Sturup. Wilda tyckte att det var jättekul, och trots att det var första gången fattade hon direkt och stormskällde på grävligen, precis som man ska göra. Ett karaktärsprov är nog inte långt borta där. På karaktärsprov ska hunden bara hitta närmaste väg till grävligen och markera med skall. 

Pappa Stanley som har klarat sitt karaktärsprov, jobbar på att lära sig att gå i de olika gångarna, som är nästa steg i träningen. Han börjar förstå sammanhanget. Det är inte lätt att lära sig gå i olika gångar, någonstans finns en förträngning som han måste åla igenom, sedan kommer ett dike, ett hopp upp på en avsats (60 cm). Han är väldigt motiverad och bara älskar det! Alla som sett (och hört) honom är imponerade. Men det är mycket träning kvar.

Sedan var vi på Sofiero och bara njöt av prakten, färgerna, dofterna..... Nu är Sofiero slott som allra vackrast. Ni som har möjlighet, åk dit NU!